A Tour through the History of Technology in Tylöskog - presented by Lars Aronsson

A Tour through the History of Technology in Tylöskog

presented by Lars Aronsson

Lördag 27 juli 1996

Anmäl dig nu till Lars Aronsson. Självkostnadspris - du betalar för resa, mat, och eventuella inträdesavgifter på de ställen vi besöker, men inget mer.

Ta med en kamera! För att få ut mer av resan: läs igenom den här sidan och följ de referenser du finner intressanta.

Saturday July 27th, 1996

Register by e-mail to Lars Aronsson. You pay your own costs for travel, food, and any entrance fees at sights visited, but nothing else.

Bring your camera! To get more out of the tour: read through this page and follow the links you find interesting.


Välkommen!

Följ med på en upptäcksfärd i tid och rum! Vi rör oss mellan 30 och 230 meter över havet. Vi är 60 grader norr om ekvatorn och 15 grader öster om Greenwich. Vi kommer att färdas mellan medeltida hantverk, 1600-talets industri, och nutidens avfolkade glesbygd.

Welcome!

Join me for a tour in time and space! We are traveling on an altitude of 30 to 230 meters above the sea level. We are 60 degrees north of the equator, and 15 degrees east of Greenwich. We will travel between medieval handicraft, industry in the 17th century, and today's depopulated rural area.

(Roadmap)
  • Borensberg
  • Tylöskog
  • Tjällmo
  • De Geersfors
  • Godegård
  • Liège
  • Mariedamm, Trehörning
  • Zinkgruvan
  • La Vieille Montagne
  • Åmmeberg
  • Askersund
  • Skyllberg
  • Munkstigen
  • Motala
We are in Sweden, a country in northern Europe. Get a map. We are in south-central Sweden, close to Vättern (Wettern), the country's second largest lake. Cut an area between lake Wettern and the Baltic Sea to the east. This area is the province Östergötland, and in its center is the town Linköping. Cut an area, a little smaller, north of the northern tip of lake Wettern. This is the province Närke (Nerike), and in its center is the town Örebro. This is the setting. (In the English text, I use the old 19th century spelling for some names, because they go better with English spelling.)

Geografi

Tylöskog är namnet på skogsområdet öster om Vätterns norra spets. Den skiljer Närke i norr från Östergötland i söder. Längre åt väster, på andra sidan Vättern, heter skogen Tiveden och längre åt öster heter den Kolmården.

Geography

Tylöskog is the name of a forest highland region to the east of the northern tip of lake Wettern. It marks the border between province Nerike in the north and Östergötland in the south. Off to the west, on the other side of lake Wettern, this forest belt is called Tiveden, and off to the east it is called Kolmården.

Nedanför förkastningsbranten längs norra randen av skogsområdet löper järnvägen västerut från Stockholm, Flen och Katrineholm till Hallsberg, innan den vänder söderut över Tiveden mot Göteborg. Längs södra randen av skogsområdet finns också en förkastningsbrant, som Motala Ström och Göta Kanal följer genom sjöarna Boren, Roxen och Glan, innan den mynnar ut i Bråviken vid Norrköping. Just below the fault scarp along the northern edge of this forest belt, the railroad heads west from Stockholm, Flen, and Katrineholm to Hallsberg, before it turns south over Tiveden towards Gothenburg. Along the southern edge of the forest belt, there is also a fault scarp, where Motala Stream and Göta Canal flow east through the lakes Boren, Roxen, and Glan, before it falls out into Bråviken and the Baltic Sea at Norrköping.

Medan Närkeslätten och Östgötaslätten är utpräglade jordbruksbygder, gömmer det höglänta skogsbältet på skatter av malm och metall, och har överflöd av timmer och vattenfall. Småskalig gruvdrift har pågått så länge man vet, liksom olika slag av smide. Redan på 1600-talet övergick hantverket till industri.
  • Carl Fredrik Broocman: Beskrifning öfwer the i Östergötland befintlige städer, slott, etc., Norrköping 1760
  • Per David Widegren: Försök till ny beskrifning öfver Östergötland, Linköping 1817 - 1828
  • Anton Ridderstad: Östergötland, Stockholm 1914 - 1920
  • Einar Améen: Järnbruket, sid 205 - 233 i Svenska Turistföreningens årsskrift 1957
  • Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Naturvårdsplan och kulturminnesprogram, Länsstyrelsen i Östergötlands län, 1983
  • Carl A Lindstén: Sevärt i Tiveden (och västra Tylöskog), tredje upplagan, Örebro 1990
  • Engberg m.fl.: Östgötaboken - utflykter i natur och kultur, Östergötlands kommunförbund m.fl., 1996
While the central parts of the two provinces are rich farmland plains, this forest belt hides treasures of metal ores and offers a wealth of waterfalls and timber. Small-scale mining has been going on in this region as long back as history goes, aswell as various arts of smithwork. The shift from handicraft to industry took place as early as the 17th century.

Vi lämnar slätten

Vi åker från Linköping norrut längs riksväg 36 mot Borensberg. Vi skulle kunna ta in den gamla vägen genom centrala Borensberg och korsa Göta Kanal vid Göta Hotell, men i stället följer vi den nya vägen som går runt samhället på östra och norra sidan. I stället för att ta oss över kanalen, åker vi under den, där vägen dyker ner i en tunnel vid Kungs Norrby. Från rastplatsen på norra sidan om akvedukten, ser man tydligt gränsen mellan den bördiga slätten i söder och skogshöjderna framför oss.
  • Björn Gottlieb: Från det gamla Husbyfjöl och trakten däromkring, Borensberg 1967

Leaving the plains

Starting out from Linköping, we head north on route 36 towards Borensberg. We have the option of taking the old road through central Borensberg and cross over Göta Canal close to Göta Hotel, but instead we follow the new road that bends around the small town to the east and north. Instead of crossing over, we pass under the canal, as the road makes a tunnel close to Kungs Norrby. From the parking place just north of the aqueduct, one clearly sees the difference between the plains tp the south and the highland ahead.

Efter den kraftiga uppförsbacken, tar vi länsväg 211 norrut i riktning mot Tjällmo och passerar Infanteriets Stridsskola i Kvarn. Här öppnar sig skogen och åkrarna breder åter ut sig ända fram till Tjällmo och vidare mot sjön Lien. Innan vi kommer fram till Tjällmo, svänger vi emellertid av åt vänster vid Hättorp. Hättorps kvarn är det sista vi ser av det lilla odlade området. Nu följer 6 eller 7 kilometer vindlande grusväg genom mörka skogen.
  • Bengt Norstedt: Järnhantering i Tjällmo, en gammal järnbygd, Hembygdsföreningen i Tjällmo, 1981
After the sharp uphill, we turn north on route 211 towards Tjällmo. We pass by Kvarn, where the Infantry of the Swedish Army has a combat training center. Here, the forest opens and the arable fields continue to Tjällmo and on to lake Lien. Before we reach Tjällmo, however, we turn to the left at Hättorp. The last we see of this small farmland is the old mill at Hättorp. The next 6 or 7 kilometers of our road has gravel surface and winds through deep forest.

De Geersfors

Avfarten norrut in till De Geersfors är väl dold. En gammal förbudsskylt upplyser om att hastighetsbegränsningen är 20 kilometer per timme. Detta bruk anlades så sent som 1756 och använde vattenkraft ur Godegårdsån. Det har inte varit järnhytta, utan har enbart haft vidareförädling på programmet: Valsverk, spiktillverknin och såg.

De Geersfors

De Geersfors was established as late as 1756, to manufacture hammer nails and other products from iron. The input was iron produced elsewhere, not iron ore. The plant is downstream from Godegård (our next visit) and was powered from the same stream, Godegårdsån.

Godegård

Godegård är ett mycket gammalt järnbruk. Redan på medeltiden bröts malm i "Godegårds berg", som var känt som ett av de malmrikaste i Östergötlands bergslag. Den första kyrkan byggdes av bergsmännen och invigdes av biskopen 1251. Man vet att cisterciensermunkarna på en del håll drev bergsbruk, och Vadstenamunken Peder Månsson översatte på sin tid en teknisk handbok i ämnet till svenska. Emellertid verkar munkarna inte ha varit direkt inblandade i driften av Godegård.
  • Widegren, 1828
  • C. Grill: Anteckningar om Godegårds socken och Godegårds gods i äldre och nyare tid, Stockholm 1866
  • Nordisk Familjebok, 1800-talet
  • Eskil Risegård: Anteckningar om Godegårds socken, Linköping 1952
  • Göran Dahlbäck (red.): I Heliga Birgittas trakter, HSFR, 1990
  • Godegård, anrikt säteri i vacker bruksmiljö, turistbroschyr
  • Orter i Motala kommun

Godegård

The mountains around Godegård are documented as a rich source of iron ore already in medieval times. The first church was built by the mine owners in 1251. Monks of the Cistercian orden (in Sweden present at Alvastra and Nydala) were involved in mining and iron production, and Vadstena monk Peder Månsson even translated a technical handbook into Swedish. The monks do not seem to have been involved in the mining at Godegård, though.

Cirka 370 år senare, flydde Louis De Geer (den äldre), som var en förmögen protestantisk bergsman i det katolska Liège (i dagens Belgien), under de religiösa oroligheterna i början av 1600-talet till Holland och slog sig så småningom ner i Sverige, där hans kunnande inom rationell järnframställning var mycket efterfrågad. Han kontrollerade snart stora delar av järnhanteringen i Mellansverige. Some 370 years later, during the religious wars of continental Europe in the early 17th century, between the protestant north and the catholic south, protestant industrialist and banker Louis De Geer had left catholic Liège in Belgium for the Netherlands, and later settled in Sweden, where his knowledge was well needed. He was soon in control of many of the iron works in central Sweden.

1644 lät han bygga den första herrgården i Godegård. Denna brann i början av 1700-talet och en ny stod färdig 1725. Det är samme De Geer som gett sitt namn åt De Geersfors. Ännu mer känd är han i Finspång och Norrköping. In 1644 he built the first manor at Godegård. It burnt down in the early 18th century, and a new one was ready in 1725. The same man has given name to De Geersfors. He is more well known in Finspong and Norrköping.

Senare under 1700-talet köptes Godegård av Johan Abraham Grill, direktör i Ostindiska kompaniet. Denne byggde arbetarbostäder (än idag märkta J.A.G.) och anlade en engelsk trädgård. 200 år senare är Godegårds säteri fortfarande i släkten Grills ägo. Idag serveras kaffe i den gamla trädgårdsmästarbostaden. Later in the 18th century, Godegård was bought by Johan Abraham Grill, president of the Swedish East Indian Company. He built new houses for the iron workers (still marked J.A.G.) and planted an English-style garden. 200 years later, Godegård is still owned by the Grill family. Today, coffee is served in the old gardener's dwelling.

Gränsen

Vi fortsätter rakt norrut från Godegård. Snart når vi gränsen mellan landskapen Närke och Östergötland. Vi lämnar hemlandet och far in i det okända. Skogen är densamma på båda sidor.

Crossing the Border

We continue to the north from Godegård. Soon we reach the border between provinces Närke and Östergötland. We are now leaving the home territory and entering the unknown. The forest is the same on both sides.

Mariedamm

Inne i Närke, norr om Godegård ligger Mariedamm och där finns Trehörnings masugn, som levererade järn till Godegård på 1800-talet. Masugnen ägs av Assi-Domän AB och förvaltas av Lerbäcks hembygdsförening. Den är nyligen upprustad, och återinvigdes i maj 1995. I anslutning till masugnen finns också en kaffeservering.
  • Trehörnings masugn, broschyr från Örebro Läns Museum

Mariedamm

In Nerike, just across the border, north from Godegård is a village called Mariedamm and the blast-furnace of Trehörning. This plant delivered the iron to Godegård in the 19th century. The furnace is now owned by Assi-Domän AB and maintained by Lerbäck Local Folklore Society. It has just undergone extensive restoration, and was re-opened in May 1995. There is also a cafe nearby.
  • Trehörning blast-furnace, brochure from Örebro County Museum

Zinkgruvan

När vi närmar oss Zinkgruvan syns det höga tornet på långt håll. Tylöskog är rik på olika slags malm. Mellan Godegård och Finspång finns ett bälte med järnmalm. Strax norrut finns en av Europas rikaste fyndigheter av zink, och det är dit vi kommit nu. Att framställa zink som en ren metall är en rätt ny vetenskap, och brytningen kom igång först i början av 1800-talet.

A Source of Zinc

As we come closer to Zinkgruvan (the Zinc mine), we first see its high tower. Tylöskog is rich in ores of various kinds. Between Godegård and Finspong to the east is a large field of iron ore. Just to the north of it is one of Europe's richest findings of zinc, and this is where we are now. The art of producing zinc as a metal of its own is relatively young, and the mining started only in the early 19th century.

Gruvdriften här startades av ägarna till Åmmeberg, som ligger en liten bit norrut. Redan 1857 övertogs driften av det Belgiska företaget La Vieille-Montagne, med bas i Liège, alltså samma ort som Louis De Geer kom ifrån, cirka 220 år tidigare. En egen smalspårig järnväg förde (fram till 1975) produktionen från Zinkgruvan till Åmmeberg, som har hamn i Vättern, och därifrån gick den vidare genom Göta Kanal (fram till 1971) till Göteborg och företagets upplag på Hisingen. Idag forslas zinksligen med lastbil till Otterbäcken i Vänern. The mining was initiated by the owners of Åmmeberg, a little to the north. Already in 1857, the mine was bought by Belgian company La Vieille-Montagne, based in Liège, the same town had Louis De Geer left some 220 years earlier. A private, narrow track railroad brought the production from Zinkgruvan to Åmmeberg (until 1975), where there is a harbour to lake Wettern, and from there on Göta Canal (until 1971) to Gothenburg and the company's stock store on Hisingen. Today the zinc is transported on trucks to Otterbäcken in lake Vänern.

Sedan hösten 1995 är det det australiska gruvföretaget North Limited som äger och driver Zinkgruvan. I Australien är man stolt över företagets historia trots att den inte går mer än 100 år tillbaka i tiden. Ett gruvmuseum finns vid Knallagruvan ett litet stycke söder om den stora nygruvan. Det har skapats av Zinkgrufvans Bygdeförening med stöd från gruvbolaget.
  • Historik, Zinkgrufvan, kort sammanställning av Zinkgruvans Bygdeförening, postgiro 4591979-2
Since the fall 1995, Zinkgruvan zinc mine is owned and operated by an Australian mining company called North Limited. The Australians are proud of the company history even though it only goes one hundred years back. There is a mining museum at Knalla, just south of today's production site. The museum is created by Zinkgrufvan Local Folklore Society, with support from the mining company.

Askersund

Staden Askersund vid Vätterns nordspets grundades för att samordna den dittillsvarande hantverksmässiga smidet av spik. Strax norr om Askersund ligger Skyllbergs bruk, som i 1996 firar sitt 650-årsjubileum. Askersund är en mycket välbevarad gammal stad, väl värd att besöka.

Askersund

The town of Askersund at the northern tip of lake Wettern was founded to coordinate the production of hammer nails. Just north of Askersund, Skyllberg is celebrating its 650th anniversary in 1996. Askersund is a very well-preserved old town, well worth visiting.

Munkstigen

Från Askersund kan man om somrarna åka ångbåt på Vättern till Motala. Vi väljer emellertid att ta landsvägen som går söderut längs sjöns östra kant. Detta är idag riksväg 50, men kallas också Munkstigen, kanske för att medeltidens munkar brukade färdas här mellan Alvastra och Vadstena i söder och Riseberga kloster i Närke. Den nutida vägen är lite bredare än en stig, men inte mycket! Idag finns planer på att modernisera riksväg 50 och göra den till del av en större helhet, Bergslagsdiagonalen.
  • Bergslagsdiagonalen - Mer än en väg, turistbroschyr från Projekt Bergslagsdiagonalen, c/o Länsstyrelsen i Örebro län

Monks' Path

In the summer, you can go by steam boat from here to Motala. We will, however, take the road that goes south along the eastern shore of the lake. This is today route 50, but it also bears the name of the Monks' Path, perhaps because the medieval monks used to travel here between monastries Alvastra and Vadstena in the south and Riseberga in Nerike. Today's road is a little wider than a path, but not very much! There are plans to widen parts of route 50 and make it a part of something larger, the Bergslagen diagonal from Hudiksvall to Jönköping.

Motala

Motalas industrialisering tog sin början med Göta Kanal. Den solfjäderformade stadsplanen drogs upp av självaste Baltzar von Platen, kanalbyggaren, som också ligger begravd här. Ett gammalt varv med torrdocka finns i anslutning till kanalen. Motala Verkstad har byggt många av de båtar som går på kanalen och i Vättern. Kanal och sjöfartsmuseet dokumenterar 150 års sjöfart på Göta Kanal och Vättern.
  • Motala Verkstad 1822 - 1922, Minnesskrift, Stockholm 1922

Motala

The industrialization of Motala begins with Göta Kanal. The sun fan shaped city plan was designed by Baltzar von Platen himself, the canal builder, who also has his grave here. An old shipyard with a dry dock is located close to the canal. Motala Verkstad has produced many of the ships that sail the canal and lake Wettern. The Canal and Maritime Museum documents over 150 years of sailing on Göta Canal and lake Wettern.

Under 1900-talet har Motala gjort sig känt som ett namn på radions långvågsskala. Stationen byggdes här 1925, eftersom orten ligger mitt emellan Stockholm och Göteborg, och det blev möjligt att nå majoriteten av Sveriges befolkning från en enda sändare. Radiotillverkaren Luxor som också finns i Motala, ägs idag av finska Nokia. De har klarat sig bättre än den nedlagda långvågssändaren och har tillverkat både datorer och satellitmottagare. Mycket av detta finns att beskåda på Motala Radiomuseum. In the 20th century, Motala is best known as a name on your radio's long-wave AM scale. The station was built in 1925, because it is halfways between Stockholm and Gothenburg, and made it possible to cover the majority of Sweden's population from a single transmitter. Radio equipment manufacturer Luxor is also located in Motala, today owned by Finnish Nokia. They have done better than the now closed long-wave transmitter, and have produced computers aswell as satellite receivers. You can see much of this at the Motala Radio Museum.

Även Motala Motormuseum är värt ett besök, även om det inte dokumenterar någon lokal industri. Motala Motor Museum is also well worth a visit, even though it does not document local industry.

By Lars Aronsson. Roxen enhanced. Updated . Tell me. 1683 visitors and still counting...