Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. III. Dramatiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 INLEDNING.
ting) uppträda såsom människor och genom sitt handlingssätt
åskådliggöra någon allmän moralisk sanning, ofta med satirisk tillsats.
Fabeldikten blomstrade i Orienten (Indien, Arabien) och
Forngrek-land (Esopus1 fabler), senare spriddes fabeldikten under medeltiden i Europa
och fick sin klassiska bearbetning under 1600-talet i Frankrike af
Lafon-taine. I Flandern och Nordtyskland utvidgade sig fabeln till ett längre
djurepos om räfven, »Reineke Vos», hvilket i djurlifvets skrud gaf en
satirisk återspegling af mänskliga intriger och som spriddes såsom
folkbok äfven i vårt land.
Nära fabeln står parabeln, som gör någon af människans
alldagliga sysselsättningar till symbol för en högre andlig sanning
och som likaledes härstammar från Orienten.
Bibelns böcker innehålla talrika parabler: t. ex. den rike mannen,
som beröfvade den fattige mannen hans får (i Samuels andra boks 12:e
kap.); sden förlorade sonen» o. s. v.
Den allegoriskt lärodiktande berättelsen låter abstrakta begrepp
eller naturkrafter uppträda såsom personer för att inskärpa någon
sanning.
Exempel: Schillers »Jordens delning», Herders af Leopold öfversatta
dikt »Sorgens son».
Ett didaktiskt epos inom vår litteratur är Stiernhielms »Herkules».
Bland lärodiktande dramer märkes Lessings »Natan den vise»,
byggdt på en gammal parabel, som inskärper fördragsamhet mellan
olika otrosbekännelser.
Åtskillig didaktik är rent undervisande och faller då lätt utom
poesiens gränser.
Den forngrekiske Hesiodus’ »Verk och dagar» innehåller visa lef
nåds-regler jämte undervisning i åkerbrukskonst; Vergilius ger i sin »G-eorgica»
en lärobok i landtbruk, hvilken dock adlas till poesi genom älskvärda idylliska
skildringar; Lucretius Carus skref ett filosofiskt system i versform;
Horatius gaf en versifierad poetik (senare efterbildad af Pope, Boileau,
Gyllenborg). I senare århundraden (under pseudoklassiska tiden)
behandlade man de mest opoetiska kunskapsämnen i versform, hvilken ock var
det enda, som skilde dikterna från rent vetenskaplig prosa.
I nära grannskap till den didaktiska poesien står den
beskrifvande dikten, som söker att genom versifierade skildringar
framkalla bilder af yttre föremål. Härvid kan dock poesien lätt gå in
dels på prosans, dels på måleriets område ocb blifva ett »måleri
i ord», hvilket mera tröttar än väcker poetisk åskådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
