Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. III. Dramatiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDYLL OCH SATIR. 9
Bland öfriga oftare använda namn på diktarter torde
böra märkas: idyll, satir och didaktik.
1. Idyll. Idyllisk säges en dikt (en visa, ett epos, ett drama)
vara, när den skildrar enkla, naturliga lifsförhållanden, hvilka äro
eller föregifvas vara fria från all förkonstling. Idylliska dikter låta
gärna andens stora frågor slumra. En sådan dikt måste hämta sitt
ämne antingen från folkens barndomstid eller från folkklasser,
som lefva oberörda af det oroliga och bullrande kultur lif vet
(landt-bor, herdar).
Antika idyller äro t. ex. Teokritus’ ocli Vergilius’ i dialogisk form
skrifna »Ekloger»; bland moderna märkas de idyllisk-episka dikterna
Creutz’ »Atis och Camilla», Goethes »Hermann und Dorothea» och
Runebergs »Älgskyttarne». I lyriken tager idyllen gärna form af herdekväde,
en under föregående århundraden mycket omtyckt form.
2. Satir. Satirisk kallas en dikt, som i en skämtsam form
angriper och gisslar samtidens skefheter, dårskaper och laster.
Satiren, som för att vara fullgod bör hafva sitt ursprung ur
en sedlig förtrytelse, begagnar oftast kvickhetens vapen för att
kasta löje öfver den uselhet, som bestraffas. Någon gång är
satiren ironisk, d. v. s. gör narr af något genom att (skenbart)
berömma det för egenskaper, som det saknar, eller genom att
låtsa loforda ynkligheten.
Utom de gamles berömda satiriker - Horatius, Juvenalis, Persius -
märkas från nyare tid: Swift, Voltaire, Heine, Holberg, och i vårt land
Dalin, Kellgren, Leopold, fru Lenngren, Dahlgren, Sjöberg, Fahlcrantz,
Strindberg.
En egendomlig form af satir är epigrammet (i efter-grekisk
mening), en kort dikt, i hvilken det satiriska samlar sig i en punkt,
udden.
3. Didaktik. Didaktisk eller lärodiktande kallas en dikt, som
använder den poetiska formen för att inskärpa lefnadssanningar
eller rent af meddela kunskap.
Lärodikten kan framträda såväl i lyrisk, episk som dramatisk
form.
Lärodikten i lyrisk form står betraktelsens lyrik nära. I de
flesta folks äldsta litteratur men i all synnerhet i Österlandet
förekomma små korta sentensartade dikter, gnomer, moraliska
tänkespråk, som gifva poetisk bild åt en abstrakt tanke.
När dylika tänkespråk sammanfattas i längre kedja, får man
lärodikter sådana som den fornisländska Havamål (efterbildad i Fritiof s sagas
andra sång), Leopolds »Predikaren» och Fru Lenngrens skämtsamma »Några
ord till min dotter».
Den äldsta, mest poetiska formen af didaktisk epik är fabeln,
en berättelse i hvilken icke-mänskliga varelser (djur eller döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
