Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna välbekanta bärbuske är att betrakta som en samlings- eller kollektivart, innefattande både trädgårdsformer och vildväxande arter. De odlade röda vinbären (Ribes vulgare Lam.) hava kraftigare växt, större blad, stora och saftiga bär, och utmärkas av en platt, nästan tallrikformig blomma (fig. 2) samt mycket breda ståndarknappar. Hit höra två arter (eller åtminstone raser): R. silvestre M. et K., med blommans mitt (disken) rödbrun, bladflikarna korta, grovt och trubbigt sågade; R. hortense Hedl., med blommans mitt grön, bladflikar och sågtänder spetsiga. Till denna senare höra även varieteter med vitaktiga bär, fig. 4. Linnés beskrivning på "R. rubrum" anses passa närmast in på R. hortense. Båda härstamma från s. och mell. Europa. -- De i Skandinavien vildväxande rödvinbärsbuskarna igenkännas på djupare, nästan klockformig blomma och kallas som kollektivart Ribes pubescens Sw., men utgöra åtminstone tre väl skilda arter; dessa växa tämligen sällsynt över hela norden, mest i norra delen av våra länder. Men även de odlade arterna förekomma förvildade.
Först genom odling bliva vinbären så stora och klasarna så givande, att de få betydelse i hushållet, men då göra de syrfyllda och saftiga vinbären fullt skäl för sitt namn. I synnerhet saft och gelé av dessa höra till våra trädgårdars förnämsta produkter och skänka oss icke blott ett uppriskande njutningsmedel utan även en hälsosam föda. Av röda vinbär kan dessutom beredas ett mycket gott vin, liksom av krusbär, körsbär, blåbär och andra inhemska frukter.
Tavl. 280. Fig. 1 gren med blad och blomklasar, 2 blomma (3/1), 3 bärklase, 4 d:o av en form med vitaktiga bär av R. hortense.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
