Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Släktet Ribes innefattar uteslutande buskar med handflikiga blad och en blombyggnad, som genom blomaxelns tilltagande bredd förmedlar övergången från Saxifragaceæ till de rosblommiga familjerna (nr 283 och följande). Hos Ribes är den del av blomaxeln, som utgör hyllebladens och ståndarnas gemensamma fäste, så starkt utvidgad åt sidorna, att den bildar en ovanpå fruktämnet sittande skål eller bägare, ur vars botten stiftet höjer sig, fig. 2. I denna skål avsöndras honungen, som, då blomman hänger med sin öppning nedåt, fasthålles av stiftets fina hårighet (jfr den lutande blomman hos flera ljungväxter!). Kronbladen äro mycket mindre än foderbladen och vanligen av oansenlig färg.
Ribes-frukten är ett 1-rummigt bär, bildat av 2 fruktblad och med två väggställda fröfästen, tavl. 279, fig. 3. Den saftiga massa, som fyller ett krusbär och utgör dess ätbara del, är ej, som hos de flesta bär, en mjuk, uppsvälld fruktvägg, utan bildas av själva frönas tjocka slemmiga ytterlager, fig. 7.
Den vildväxande krusbärsbusken, allmän på backar, berg, stenrös o. s. v., har små brungula, till sist nästan kala frukter, fig. 4, och går upp till s. Norlland och i Norge till nordmöre (dock ej i fjälltrakter). Få växter planteras allmännare än denna med dess många kulturvarieteter (fig. 5, 6). Från våra andra Ribes-arter skiljer denna sig genom ensamma blommor och stammens beväpning med taggar.
Sedan början av 1900-talet härjas krusbärsbuskarna i vårt land mycket svårt av den amerikanska krusbärsmjöldaggen (Sphærotheca mors uvæ), som i moget tillstånd bekläder bären med ett brunt ludd och gör dem oätbara. Denna svampsjukdom är mycket smittosam. I mången trädgård gica därför krusbären numera nästan ingen avkastning.
Tavl. 279. Fig. 1 gren i blomning av den vildväxande huvudformen, 2 blomma i längdsnitt (3/1), 3 fruktämne i tvärsnitt (3/1), 4 moget bär, 5 och 6 d:o av odlade varieteter, 7 frö (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
