Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
års slut uppgingo stadens bokförda tillgångar till
200,298 kr. och skulder till 90,805 kr. – I kyrkligt
hänseende utgör staden ett regalt pastorat af 3:dje
kl., Göteborgs stift, Elfsyssels södra kontrakt. –
För riksdagsmannaval är M. förenadt med Uddevalla och
Strömstad till en valkrets. – M., hvars bebyggande
börjades under k. Håkan Håkanssons tid (död år 1263),
nämnes såsom stad på 1300-talet, blef med kastell,
kloster och kyrka brändt af hanseaterna 1368 och
fick sina privilegier stadfästa af k. Kristofer d. 5
Juli 1442 samt sedermera flere gånger förnyade
och utvidgade af danska konungar. Det var på
1500-talet ett mycket välmående samhälle till följd
af det utomordentligt rika sillfisket. Förstörd af
eldsvådor 1586 och 1643, uppbyggdes staden på nytt
och bibehöll sitt välstånd, äfven sedan sillfisket
upphört. Men efter föreningen med Sverige (1658)
gick dess välmåga förlorad på grund af inskränkning
i stadens privilegier, Göteborgs framåtskridande,
krigets härjningar och andra orsaker. 1677 och 1719
eröfrades staden och fästningen af danskarna. Efter
1750 inträdde åter en blomstringsperiod för M. genom
sillens återkomst. Till välståndet bidrog kanske
ock något att staden en tid (1775–94) var förklarad
för frihamn. Sillfisket tog emellertid slut 1808,
och derefter började en ny tillbakagång, som varade
flere årtionden.
Numera existerar staden nästan endast i egenskap af
badort, men är som sådan en af de äldsta och mest
besökta på Sveriges vestkust. Redan 1822 förvandlades
några salterier på Koön till badhus. År 1843 bildades
ett badhusbolag hufvudsakligen på initiativ af
landshöfdingen frih. R. v. Kraemer. Under nytt
bolag hafva kuranstalterna alltmera utvidgats;
1881 undergick varmbadhuset en större reparation,
och 1882 byggdes nya eleganta kallbassänger. Dessutom
finnes tillfälle till brunnsdrickning, begagnande af
massage, elektricitet, gymnastik, inhalationsapparater
m. m. Hafsluften är särdeles mild och ren. Deremot
lider M. brist på eget godt dricksvatten, hvilket
måste hemtas från Göteborg eller renas på apoteket. En
60 m. hög bergkam lemnar godt skydd mot vest- och
sydvestvindar. Vexlingen i temperatur och fuktighet
är ovanligt ringa. Enligt 20-åriga observationer är
medeltemperaturen under Juni 15,85° C., under Juli
17°, under Augusti 16,45°, medan samtidigt hafvets
medeltemperatur varit under Juni 14,8°, under Juli
17,1°, under Augusti 16,3° C. Anmärkningsvärd och
särdeles behaglig är den ringa skilnaden emellan dag-
och natt-temperatur, uppgående under högsommaren
knappt till 1–1,5°. Hafsvattnets salthalt är
omkr. 2 proc. En utmärkt badgyttja upptages i
närheten af Koön. De sjukdomar, som företrädesvis
behandlas och röna godt inflytande af en kur i M., äro
lunglidanden, bleksot, lungkatarrer, skrofler, svaghet
hos konvalescenter. De som lida af astma eller långt
avancerad lungsot med hektisk feber böra dock undvika
denna kurort, likasom hafsbaden i allmänhet. Antalet
kurgäster brukar uppgå årligen till 2 à 3 tusen
personer. K. S. F. B.
Marstrand, Vilhelm Nikolaj, dansk målare, född i
Köpenhamn d. 24 Dec. 1810, började vid sexton års
ålder sina studier dels vid konstakademien, dels
i K. V. Eckersbergs atelier, men fick först 1833
den stora silfvermedaljen och dermed tillstånd
att deltaga i täflingarna. Han försökte också några
gånger att vinna guldmedaljen, men de religiösa och
historiska ämnen, hvilka gåfvos till uppgifter,
lågo alls ick& för honom. Han vände sig ock för
lång tid från dem så mycket hällre, som han redan
under flere år (sedan 1831) hade målat och utställt
mindre genrebilder, hvilka genom ett sprittande godt
lynne, hvartill den danska målningskonsten aldrig
förut uppvisat något motstycke, väckte allmän
uppmärksamhet. Sådana bilder som I flyttningen,
Scen utanför en källare, Gatscen i rötmånaden,
Auktionsscen och flero andra vittnade om en sådan
blick för det köpenhamnska folklifvet och en
sådan styrka i tekniken, att akademien måste på
det varmaste rekommendera M. till ett stipendium
från fonden »ad usus publicos», från hvilken
reseunderstöd vanligen lemnades till de konstnärer,
som icke vunnit den stora guldmedaljen och dermed
rätt till akademiens eget stipendium. År 1836 reste
M. genom Tyskland och Schweiz till Italien och kom
vid jultiden till Rom, hvarest han snart kände sig
hemmastadd i en krets af lefnadsglada och begåfvade
konstnärer (Ernst Meyer, Küchler, Sonne, Constantin
Hansen o. a.). Visserligen hade desse och flere
andra konstnärer med framgång återgifvit bilder från
Italien, men det var dock endast Meyer, som någorlunda
kunde mäta sig med M. i den friskhet och lätthet,
hvarmed han grep det ena ämnet efter det andra. I
ett aldrig svikande godt lynne och i en lefvande
karakteristik stod M. långt öfver honom. Ehuru man
ännu i det sirliga föredraget igenkänner minnen från
Eckersbergs skolar vinner hans framställning redan i
målerisk frihet, och med slående säkerhet återgifver
han icke blott uttryck och minspel, utan äfven de
lifligaste rörelser. S:t Antoniusfesten (1839),
som framställer presterna välsignande husdjuren,
är en figurrik tafla, vimlande af komiska drag, och
måste räknas bland M:s yppersta målningar, ehuru
den genom ett möjligen alltför starkt användande af
lasurfärger lidit åtskilligt. En annan af hans bästa
taflor från denna tid är Hemkomsten från oktoberfesten
(1840), som 1841 belönades med utställningsmedaljen,
och för hvilken M. blef agré af konstakademien. Från
en osteria straxt utanför stadens murar tågar i den
ljusa sommaraftonens milda stämning en glad skara
– allmoge och ärbara, frackklädda borgare, unga
konstnärer med blommor i hattarna och unga flickor
med tamburiner i händerna – under sång och dans, vid
facklors sken in till staden. Formen och rörelsen
äro gifna med en fasthet i de yttre konturerna,
som erinrar om Eckersbergs skola, färgen är klar och
sann, och dess brutna toner gifva en vacker bild af
aftonstämningen. – På hemvägen stannade M. ett helt
år i München, om hvars konstnärslif han hört mycket
berättas. Men förhållandena måtte hafva ändrats,
ty konstnären kände sig sviken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
