Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord V - Vattubägare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEXELDAG. -VIGT. 529
de ställen som tala om hur verlden är
stadd (ligger) i det onda (den onde),
i Jh. 5: 19; om verldens furste, Jh.
12: 31; verldens ande, Kor. 2: 12,
och visdom, 1: 20; om denna verldens
tidehvarf eller tiösrigtuing, Ef. 2: 2;
om att vara af verlöcu, Jh. 8: 23; tala
af veriden, s Jh. 4: 5; vinna hela verl-
den, Mat. 16: 26 öfvervinna verlden,
1 Jh. 5: 4. 1 denna mening sade Je-
sus, att han bad icke för verlden, Jh.
17: 9, ty han kunde icke bedja om
hennes bevarande såsom han bad för
de sina, utan för verlden bad han om
hennes omvändelse, v. 25, 23, såsom
han bad på korset för sina mördare,
Lu. 23: 34. 1 den ofvan anförda me-
ningen heter det, att Kristus kom icke
för att döma utan för att frälsa verl-
den, Jh. 3~ 17; 12: ~ i den senare
meningen åter heter det att han var
kommen i verlden till en dom, Jh. 9:
39; jfr 12: 31, 48. 1 förra meningen
heter det att Gud älskade verlden, Jh.
3: s6; i den senare meningen säger Jo-
hannes: disken icke verlden, Jh. 2:
i5; jfr Ja. 4~ 4. Från en synpunkt
heter det att verlden skall förgås,
Jh. 2: 17, och fördömas, Klor. II:
32; från en annan, att denna verldens
rike skall blifva vår Herres och hans
smordes, Up. Is: i5.
Vexeldag, Je. 2: 24, månad.
Vexlare, Mat. 21: 12; Mar. II:
i5; Jh. 2: 15. Enligt 2 M. 30: 13
f. skulle hvarje israelit öfver 20 år vid
hvarje folkräkning eller mönstring er-
lägga till helgedomen som lösen för
sin person en judisk halfaikel, ung. kr.
1,12. 1 detta mynt skulle också afgif-
ten erläggas, och för att stå till tjenst
med vexling funnos vid templet »vex-
lare» (gr. kollybistes, af ett litet mynt,
kollybos, som de togo som förtjenst på
hvarje halfsikel). Då hvarjehanda främ-
mande mynt, syriska, romerska o. s. v.,
voro gängse bland folket, utbjödo nu
vexlarena judiska halfsiklar till vexling
mot sådana mynt och gjorde så affär.
Det var dessa vexlare, kända för sni-
kenhet och list, Herren dref ut ur tem-
pelgårdarna. För öfrigt omtalas vex-
lare eller bankirer i vanlig mening
Mat. 25: 27 (trapezites) ; jfr Ln. 19:
23, der ordet vexelbank egentl. bety-
der bordet, vid hvilket vexlaren sitter.
Bibt. Ordb.
Vidhofden, eb. ds~kzfat, en oren fo-
gel, 3 M. II: 19; 5 M. 14: i8, anses
vara härfogeln (Upupa Epops), af en
trasts storlek, med lång smal näbb och
grann fjäderbuske. Araberne och gre-
kerne hafva alltid betraktat denna fo-
gel med ett slags vidskeplig vördnad,
och en mängd fabler äro om honom
i omlopp.
Vigning, den ceremoni hvarigenom
personer eller saker afskildes för heliga
ändamål. Så vigdes Aron och hans
söner med badning, påklädning, smör-
jelseolja och blodbestrykning, och likaså
tabernaklet och dess redskap med olja
och blod, 2 M. 29; 40: 9 f.; 3 M. 8.
Huru leviterna vigdes, se 4 M. 8.
Så vigdes ock Salomos tempel med
storartade offer af konungen och fol-
ket, 1 Kl. 8: 63; och sammalunda det
andra templet, Esr. 6: x6. Man läser
äfven om vigning af boningshus, 5 M.
20: 5; murar, Ne. 22: 27, 0. s. v.
Vigskård, Zef. 2: 14, väggskåra
1. fönster.
Vigt. Våg. Den minsta eb. vig-
ten hette Gera, ursprungligen sannolikt
ett korn eller en böna. Tjugu gera
gjorde en helgedomens sikel, den vigt
efter hvilken alla de öfriga bestämdes,
2 M. 30: 13, 24; 4 M. 18: i6. En
/zalfsikel, 2 M. 30: 53, eller Beka (d.
a. »halfva), 2 M. 38: 26; M. 24:
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
