This page is obviously under construction... last edited 2003-11-07.
Tidsålder är Tredje Åldern. Ca 2000 och framåt. NOTERA: Rohan har INTE bildats ännu. Det är norra Gondor nu. Denna kampanjen kommer att utspela sig både innan The Hobbit och The Lord of the Rings. Detta är under arbete förstås. Gnäll inte, kom med konstruktiva förslag tack.
Rhovanion är mest vildmark. Det bor lite människor här och var, men civilicerat är det inte nånstans egentligen. Inte i närheten av lika bebott som söderut i tex Gondor. Sydlänningar tycker det är rena barbariet här ;-) Ändå är det ett stort område så det finns en hel del folk.
Pga den glesa befolkningen och avsaknaden av en stor stat så är "rättvisan" eller "lagen" olika. I de större bosättnignarna och längs handelslederna finns någon sorts lag. Oftast sunt förnuft styr. Straffen för de vanligaste brotten varierar, men i regel så hängs hästtjuvar tex. Öga för öga gäller ofta. Den lokale ledaren har ofta mycket att säga till om i rättsliga tvister.
Det är ganska bra mark, så försörja sig är inte såvärst svårt, må man vara jägare eller bonde. Dock slåss folk en hel del. Dessutom är det inte så länge sedan som pesten svepte genom landet. Många dog. Människorna minns det ännu och ibland insjuknar folk i pestliknande feber, till deras anhörigas svåra skräck.
Folk österifrån gillar att invadera. Det är inte heller så längesedan som folk österifrån kallade Rhovanion för deras. Detta satte nordmännen, Éothraim, P för. Dock är det vanligt att österlänningar och dunlänningar rör sig och bor lite msått i Rhovanion. Ibland händer det att de dyker upp med en massa vapen... Gondor har provinser i söder, ända fram till innanhavet Rhûns södra strand. Dock har Gondor haft en hel del interna problem, och deras makt är svag.
Mörkmården är en stor skog. Mörk och djup. Det finns ett par leder igenom den i öst-västlig riktning. Bara dårfinkar viker av från lederna. De brukar inte komma tillbaka. De som kommer tillbaka berättar inget. Vildmarken norr om skogen fram till de brant sluttande Grå Bergen, Ered Mithrin, består av kullar och slätter. Vintrarna är kalla och sommrarna ganska milda. Tänk norra norrland här i sverige. Här finns mycket växtlighet, men inga skogar. Gott om vilda djur, en duktig jägare behöver aldrig svälta. Kaninenr, hjortar osv. De farligaste djuren är varg och björn i princip.
Mellan Mörkmården och Dimmiga Bergen, Hithaeglir, liger Anduin Dalen. Bergen sluttar brant uppåt på den här sidan. Här är det ganska bördigt och gott om vilda djur.
Öster om Mörkmården är det kullar och slätter. Det bor mest folk vid och i skogskanten. Men även lite folk här o var på slätten. Här är det sämre mark, men det går ändå att leva här. Dock har ju pesten och alla stridigheter tunnat ut bosättningarna här. De som bor här är försiktiga och välbeväpnade.
Dvärgar lever o frodas i Erebor aka Ensamma Berget. Lite dvärgar bor också borta i Järn-kullarna. De biter sig envist fast i de Grå Bergen i norr, Ered Mithrin, medans en hoper Drakar gör sitt bästa för att äta upp dem. Mestadels så handlar dvärgarna gärna med människorna. Trevligast är dvärgarna vid Erebor, rikast också.
Dale som ligger intill Erebor lever och frodas. Här bor nordmän, en blanding av Éothraim och Gramuz. Eskarot på Långa Sjön nedanför Dale levar också och frodas. Längs Mörkmårdens östra kant finns en nord-sydlig handelsled. Del leder nedifrån de sydliga länderna upp till Erebor och Dale, även något längre norrut. Längs leden finns flera små nordmanna-bebyggelser. Här bor det mer och mer nordmän som brukar jorden, Gramuz, förutom de häst-tokiga nordmännen Éothraim.
Ute på slätten och kullarna öster om mörkmården och norr om Gondors provinser bebor Éothraim med sin halv-nomadiska kultur. Befästa vinterläger och mer rörliga sommarläger. De sysslar mycklet med hästuppfödning. Hästarna är förstås mycket eftersökta längs handelsleden. Man hittar även lite jordbrukande Gramuz här, men de håller sig närmare handels-lederna.
Österut vid innanhavet Rhûns norra strand bor det bofasta österlänningar. De odlar vin som nordmännen gillar. Handlas en hel del med dem, floden Celundin flyter ju från långa sjön till Rhûn och utgör en naturlig handelsled.
Längs handelsleden som inte är så långt från skogsbrynet bor ochs skogsmän i just skogsbrynet. Längre in i skogen rör man sig inte vanligvis. Skogmännens kultur skiljer sig lite från nordmännens. Vissa säger att de har samröre med mystiska saker inne i skogen. Skogsmännen har en "stad" i nordvästra mörkmårdens skogsbryn. Där handlar de mycket med andra.
I Anduin-dalen västerut, mellan Mörkmården och Dimmiga Bergen, Hithaeglir, bor det människor. I norra delen bor en stursk nordmannaklan som kallar sig Éothéod. De gillar hästar ännu mera än de gängse nordmännen. De har sin stad Framsburg vid den stora floden Anduins början. De har något otalt med dvärgarna.
Länge söderut i Anduin-dalen bor det också människor. Mindre Éothraim och mer andra människor. Gramuz-bönder och skogsmän (i skogsbrynet förstås). Men ochså de sk Beijabar eller Beoringar, de bor mest ungefär där Silverfloden går ihop med Anduin. De lever nära djuren, och nordmännen jagar inte på deras mark.
Det sägs att det bor alver i norra Mörkmården.
Det finns en förtrollad skog vid Dimmiga bergens fot nära Anduin-dalen, inte särskilt långt från där Beoringarna bor. Solverfloden har sin början där. Där bor det ett fruktansvärt vackert och mäktigt folk. De håller sig för sig själva och ingen vågar sig dit.
Enligt ryktet så finns det ohyggliga saker djupt inne i södra Mörkmården. I bergen bor det elaka saker som orcher och troll, det vet alla. I norra bergen bor det massor av drakar. Bara dårar och tjurskalliga dvärgar ger sig in där.