Midgårds Eldar är inga D&D- eller DoD-alver. Alverna är ståtliga och starka. Många av dem jämför ofta världen av idag med vad den en gång var och är sorgsna över allt som förlorats. Alla alver är odödliga. Även om de blir dödade genom våld återvänder deras ande till Arda snart och de återföds. Många med mänskliga mått mätt mycket gamla. Eldrond hade en bror som hette Elros. Han var numenors förste kung. Detta var länge sedan. Av Eldar är det bara Noldor som har sett Valars lysande träd. Sindar och Silvan-alverna kallas därför för Morquendi, mörkeralver. Det finns tre gurpper av Eldar:
Noldor är högalverna. De är enormt skickliga på hantverk, må det vara stål eller sten de bearbetar. De är oöverträffade i juvelerar-konst. De bygger stora vackra städer. De är stolta och fruktansvärda krigare. De anser att de är bäst, och har rätt dessutom. De har klara tendenser att se ner på människorna. Dunedain behandlar de dock som jämlikar. De är de nyfiknaste av alverna. De tycker om att utforska och katalogisera världen omkring dem. Detta her inte så sällan lett till deras undergång i klorna på skuggan.
Noldor är de mest högresta av alverna och är över två meter långa. De är inte lika muskulösa som människorna, snarare smärta och eleganta, men ändå starkare. De har utmärkt fysik och sägenomspunnen förmåga att överleva strid. De flesta har mörkt hår och grå ögon (vilket speglar deras dryga sinnelag! ;-). Några har dock blont hår och blå ögon, ty de har Vaynar-blod i ådrorna (Vaynar är den blonda och blåögda familjen alver som aldrig lämnade de odödliga landen). De har ljus hy. De klär sig i mycket vackra och exlusiva kläder. Mycket guld silver och ädelstenar. De ger alltid intryck av att vara mycket rika.
De Noldor som finns i Midgård vid denna tiden bor i Lindon (Grå hamnarna), i Imladris och i Lorien.
Gråalverna är en sorts mellangrupp. De är lite kortare än noldoralverna, men längre än skogsalverna, ~190-200 cm. De är muskulösare än skogsalverna. De intresserar sig för lite av varje. Likt Noldor kan de bli hantverkare eller krigare. De kan också bli skönsjungande barder likt silvan-alverna. Dock kan de inte tävla med dem på de områderna. Deras egen specialitet är skeppsbygge som de gör bättre än någon annan.
De har olikt Noldor oftast ljust hår och ljusblå eller grå ögon. Dock är de likt Noldor ljushyade. De gillar inte hur Noldor klär sig, utan föredrar praktiska och välgjorda kläder som ofta är grå till färgen.
De lever ofta under någon Noldor-kung. De som bebor Midgård nu lever i Lindon, Imladris, Lorien och norra Mörkmården där en grupp Sindar-"adel" härskar över en mycket större grupp Silvan-alver.
Silvanalverna är de mest oborstade och grova av alverna. De är kortast, inte just längre än människor, och spensligast. De älskar att spela och sjunga och är de bästa barderna bland Midgårds Eldar. De älskar sin skog och beblandar sig minst av alla Eldar med andra raser.
De har ljust till ljusbrunt hår och blå eller gröna ögon. De klär sig i praktiska kläder i skogsgrönt eller brunt.
De bor uteslutande i Mörkmården.
Stämmningshöjande musik av Blind Guardian =)
Lord of all Noldor
A star in the night
And a bearer of hope
He rides into his glorious battle alone
Farewell to the valiant warlord
The Fate of us all
Lies deep in the dark
When time stands still at the iron hill
I stand alone
Noone's by my side
I'll dare you
Come out
You coward
Now it's me or you
He gleams like a star
And the sound of his horn's
Like a raging storm
Proudly the high lord
Challenges the doom
Lord of slaves he cries
Slowly in fear
The dark lord appears
Welcome to my lands
You shall be damned
The iron crowned
Is getting closer
Swings his hammer
Down on him
Like a thunderstorm
He's crushing
Down the Noldor's
Proudest king
Under my foot
So hopeless it seems
You've troubled my day
Now feel the pain
The Elvenking's broken
He stumbles and falls
The most proud and most valiant
His spirit survives
Praise our king
Praise our king
Praise our king
Praise our king
-- Time Stands Still (At the Iron Hill)