Fantastika 92

11:30 på fredag morgon startade en bil från Linköping med mig, Tommy Persson och Lennart Staflin för att försöka ta oss till Fantastika. Efter ett snabbfrukoststopp i Stavsjö och nästan ingen felåkning alls i Stockholm (faktiskt!) så kom vi fram till Kårhuset och insåg att vi lyckats med konststycket att vara där för tidigt (visserligen inte mer än en halvtimme, men dock för tidigt). Tommy och Lennart försvann ner på stan omedelbart, medan jag försökte att bli av med bilen på något lämpligt sätt utan att bli ruinerad. Det verkade först som om det skulle kunna bli ett problem eftersom alla parkeringsplatser jag hittade var märkta med "P-Konsult", ett företag som åtminstone i Linköping har gjort sig kända för fascistoida metoder och totalvägran att erkänna fel de har gjort. Eftersom jag inte hade lust att få mer P-böter än nödvändigt så snurrade jag vidare. Till slut hittade jag några rutor som det inte stod någonting på alls vem som fick parkera där och när. Jag antog att det som inte explicit var förbjudet måste följdaktligen vara tillåtet, och klämde in mig bredvid en gigantisk lyxjaguar. Eftersom jag nu inte hade någonting för mig förrän om tidigast en halvtimme då kongresslokalerna slog upp sina portar och troligtvis inte ytterligare ett tag eftersom programmet mjukstartade, det vill säga var ointressant i början så beslöt jag mig för att dra mig ner på stan jag också. Tommy och kompani hade sagt att de skulle försöka mötas på SF-bokhandeln klockan tre, alltså samtidigt som kongressen öppnade och antagligen fanns det mer intressanta saker där än här. Eftersom jag klart och tydligt visste åt vilket håll SF-bokhandeln med tillhörande gamla stad och så vidare låg så bestämde jag mig för att gå dit. I och för sig skulle det väl ta ett tag, men jag hade ju å andra sidan ganska gott om tid att göra mig av med. Jag började gå i den riktning som jag trodde allting låg och såg absolut ingenting som jag kände igen. Till råga på allt hade jag en bestämd känska av att den riktning jag skulle åt gick ungefär diagonalt genom kvarteren med följd att jag svängde i mer eller mindre varje gathörn för att komma ungefär dit jag trodde att jag skulle. Allt eftersom jag gick så blev jag mer och mer tveksam till att jag verkligen visste vart det var jag skulle eller var jag var heller för den delen. I varje gathörn försökte jag speja lite åt olika håll i hopp om att se någonting som jag visste var det låg och på så sätt få en indikation om var jag kunde tänkas vara någonstans. Omgivningarna började se mindre och mindre ut som någonting jag kände igen och mer och mer som en helt annat stad. Allting omkring mig såg mer och mer ut som bakgårdar, det verkade som om jag hamnat på Stockholms baksida utan att veta om det. Till och med folket jag såg omkring såg mer eller mindre skumma ut, eller åtminstone tyckte jag att de gjorde det.

Plötsligt började molnen samla sig över huvudet på mig och det blev nästan mörkt. Gatan jag gick på blev obönhörligen smalare, och husen lutade sig ut över gatan mer och mer som om de försökte omfamna gatan och alla de som befann sig på den i sina tegelstensfamnar. Jag vände mig om och började gå tillbaka till gathörnet jag just passerat men upptäckte nästan omedelbart att gatan bakom mig inte alls såg likadan ut nu som den gjorde när jag gick på den nyss. Åtminstone såg den inte ut så när jag såg den från andra hållet. Nu såg det ut som om gatan blev smalare och smalare åt det håll som jag kom ifrån, nyss hade jag tyckt att den blev smalare åt det håll jag gick ursprungligen. Jag vände mig om igen och gick ett tag åt det håll som jag fortfarande trodde skulle leda mig ner till centrum. Efter att ha gått ungefär femtio meter upptäckte jag att det inte längre fanns några tvärgator så långt ögat nådde framför mig. Jag vände mig omedelbart om och konstaterade att det inte ens fanns en gata bakom mig längre. Bara tjugo meter bakom den plats där jag stod fanns en vägg som reste sig upp till tredje våningen på de hus som stod på ömse sidor av gatan. Inte en chans att komma tillbaka den vägen. Hur jag kommit förbi där första gången vet jag inte men på ett eller annat sätt gick det i alla fall. Jag undrade som hastigast om det verkligen var rimligt att tro att det skulle finnas enkelriktade väggar, men blev snart avbruten i mina funderingar av att det plötsligt blev nästan totalt mörkt. Gatlyktorna som jag tidigare inte ens hade märkt att de fanns där (gjorde de verkligen det?) hade slocknat och jag var nu utlämnad åt den lilla gnutta solljus som lyckades ta sig igenom det kompakta molntäcket.

Precis som jag upptäckte att gatlyktorna hade slocknat så kände jag den första regndroppen falla i ansiktet. Trots att husen nu stod så tätt att man knappt såg himlen alls mellan dem så var det inget problem för regnet att ta sig ner till gatan. Jag insåg att det inte skulle ta mer än max en minut eller så innan jag skulle vara genomblöt om det skulle fortsätta på det här viset. Eftersom jag inte hade någon större lust att tillbringa första kongressdagen i blöta kläder och de två andra i lunginflammation så styrde jag mina snabbare och snabbare steg mot närmaste port. När jag kom fram såg jag att det inte fanns något tak över huvudet att få här; dörren hängde i och för sig lite på trekvart men framför den hade någon spikat ett antal plankor så att det inte skulle gå att komma in. Jag gick raskt vidare under det att jag höll mig så nära husväggen som möjligt för att i möjligaste mån kunna dra nytta av hustaket. Det enda resultat det fick var att jag fick droppet från taket rakt i nacken. Nästa dörr jag kom fram till visade sig vara öppen och ledde mig in i en lång tråkig gång som verkade bli mer och mer förfallen ju längre jag gick i den. Efter tio meter eller då blev det dessutom nästan märkt eftersom ingen belysning fanns förutom det lilla dagsljus som sipprade in genom de två fönster jag just kommit in genom. Trots det nästan totala mörkret lyckades jag undvika att gå rakt in in väggen framför mig när korridoren övergick nästan direkt i trappor. Åt vänster fanns en mycket brant trappa nedåt från vilken jag kände ett kallt vinddrag svepa längs golvet. Ett plötsligt ljud fick mig att haja till lite och stanna upp för att lyssna. Var det någon som hade sett mig gå in här? Jag hade ju ingen aning om vad det egentligen var för hus jag hade gått in i, det skulle rent av kunna vara någons privata hus. Nog för att det inte verkade som en privatbostad men å andra sidan såg det inte ut som något av de hyreshus jag sett tidigare heller. Om det var ett företag av någon form så borde jag ha sett någon reklamskylt vid därren tyckte jag. Förhoppnigsvis skulle ingen normal människa kasta ut mig i regnet bara för att jag gått in utan att knacka. Det vräkte ju ner utanför.

Tekeli-li... Tekeli-li... hördes det plötsligt igen från trappen till vänster. Jag bestämde mig för att jag nog skulle åt det andra hållet. Jag har aldrig tyckt om att frysa. Jag började resolut att klättra upp för trappan åt höger istället. Efter ett bra tag kom jag upp på nästa våning och försökte genast att titta ut genom det igengrodda fönster som fanns på den högra väggen. Jag gned lite med handen på rutan och kunde efter ett litet tag titta ner mot den gatan som jag tidigare gått på. Precis som jag lyckades få lite utsikt så skymdes utsikten igen och Niclas Derouches ansikte visade sig istället, bara någon decimeter från fönstret. Han tittade snabbt mot en punkt någonstans bakom mig, såg ut som han sett det han letade efter och försvann sedan åt höger. Jag vände mig för att se vad det var han tittat på och såg Lars-Olov Strandberg sitta och dela ut badgar till några personer. Det verkade som om jag kommit rätt trots allt.

Efter en snabb sväng genom det som tydligen var kongresslokalerna så började jag undra var alla aktiviteter skulle hållas. Det verkade som om det skulle komma att bli ganska trångt. Efter ett varv till genom lokalerna så lyckades jag hitta ett antal rum och en hel våning ytterligare. Jag hittade också de övriga ur Linköpingsfandom som tagit sig hit och satte igång med förberedelserna till vårat reklamkampanjsbord (Kom på ConFuse 93! Bli medlem i LSFF! Stöd den eventuella världskongressen i Glasgow! Ät tefat!). Lagom som vi fått någorlunda ordning på det så var det dags för den officiella invigningen. En oformlig massa bestående av sådär femton-tjugo personer vällde upp på scenen, talade om vad de hette och i något fall vad de var till för och försvann igen. Efter detta drev jag runt ett tag tills det var dags att göra av med en del av sina pengar på fanzineauktionen. Trots att jag bjöd idogt på både det ena och det andra så visade sig detta vara svårare än väntat eftersom jag ogärna lägger ut summor över femtio kronor för ett fanzine. Det gör däremot Lars-Arne Karlsson och Henry Linder. Jag kom in i spelet efter att Anders Bellis som skötte det hela bestämde sig för att jag borde få någonting och ropade såld praktiskt taget innan jag hunnit uttala hela mitt bud. Auktionen avbröts tyvärr av att några stycken bestämde sig för att de inte ville missa bandet Molly Maguires som skulle spela i baren. Detta tilltag ledde till att det till slut inte blev några fler fanzines sålda under hela kongressen, med påföljd att det fanns en trave på säkert en meter fanzines som de ursprungliga ägarna fick behålla.

Efter att ha tillbringat några timmar i baren så bestämde jag mig för att dra mig tillbaka och gick ut till bilen där jag glatt konstaterade att jag klarat mig från P-böter. Dags att dra fram den hemritade karta jag fått för att kunna ta mig till det studentrum jag lånat för att sova över i. Trots att jag aldrig kört bil i den delen av Stockholm tidigare (eller ens varit där för den delen) så lyckades jag komma rätt med en gång. Jag hittade till och med rätt hus. Däremot fanns det naturligtvis ingen parkering att finna så det var bara att parkera fel ytterligare en gång och hoppas på det bästa. Så fort detta brott var fullbordat så ställde jag in min mentala väckarklocka på klockan tio (den första intressanta punkten dagen efter var vid tolv) och somnade.

När jag vaknade var klockan halv sex. Jag vände på mig och somnade om. Nästa gång jag tittade upp hade den hunnit bli tjugo i åtta. Jag somnade om igen och vaknade nästa gång fem över halv tolv. Trots att jag stannade på vägen för att köpa frukost och inte visste riktigt var T-stationen låg så hann jag in till kongressen lagom för att se klubban falla på auktionens första utrop. Det kunde ha varit värre. Efter att ha suttit av resten av auktionen utan att få mer än någon enda bok med mig hem så fortsatte schemat med Terry Pratchetts hedersgästtal som väl i och för sig var ganska skoj men verkade väldigt repeterad. Det fanns i och för sig ganska gott om poänger men det var ganska uppenbart att han hade gått igenom det hela noga och provat det mesta om inte allt på mer än en kongress tidigare. Jag skulle tro att det kommer att låta praktiskt taget likadant på nästa kongress han åker på.

Frampå kvällen kom turen till Kolonpollen där Linköpingsfandom mer eller mindre gjorde rent hus -- totalt fyra flaskor vin fick vi med oss hem. Som om det inte var nog med denna framgång så hade dessutom jag, Carina och Britt-Louise helt oväntat (åtminstone för oss själva) gått vidare till final i SF-Quizen. Efter att ha kastat en snabb blick på vilka två andra lag som gjort det så konstaterade vi att det skulle bli svårt att avancera ytterligare. Förutom oss fanns ett lag med Lars-Arne Karlsson, John Annas och någon mer och ett lag med norrmän ledda av Johannes Berg. Styrka av dagens tidigare framgångar (speciellt en av vinflaskorna) tog vi upp kampen så gott vi kunde men hamnade genast i underläge, främst på frund av att domaren Lennart Uhlin vägrade att låta sig mutas. Under andra delen av tävlingen lyckades vi bättra på det underläge vi så småningom hamnat i genom att göra rent hus bland charaderna. Till slut fick vi dock nöja oss med en tredjeplats. Det är väl inte annat att göra än att gratulera norrmännen.

Resten av kongressen delades min tid mellan ett flertal programpunkter av varierande intresse och baren av genomgående ganska stort intresse.

Tillbaka till kongressrapporterna.

This page is maintained by Hans Persson (unicorn@lysator.liu.se). Last modified .