Och pojken satt ensam på sin sten, och det prasslade och pep mellan kvistar och löv. Då kom det ännu ett troll med en säck på ryggen. Det var trollet Lille-bror. Han var ful som stryk och det fulaste var hans långa finniga näsa.

- Klafs, klufs, klafs, klufs, pustade han där han gick fram.

- God kväll, farbror, sa pojken.

- Sicken en pyssling, sa trollet och vädrade med sin långa näsa.

- Jag är ingen pyssling, jag är en pojke.

- Sicken en pojke, sa trollet. Det var en rysligt ful och liten näsa du har. Titta på min. Så skall en näsa se ut. Jag är saker på att prinsessan tar mig bara för min vackra näsas skull. Det var en fasligt ful näsa du har.

- Jag är nöjd med vad jag fått. Men vad har farbror i säcken?

- Jag har säcken full med ädla stenar som jag varit ute och plockat. Och överst har jag en fet och läcker padda. Den skall prinsessan få att snaska på.

- Vad är det för en prinsessa.

- Pytt, fick du vetat, sa trollet och plirade illmarigt med ögonen. Men har du sett till bröderna mina?

- Jojomän, sa pojken. Och de bad hälsa att de gått hem till berget.

- Huj! Då måste jag skynda mig, sa Lille-bror. Skada att jag har så ont om tid. Annars skulle jag trolla dig till en skata. Men nu får du väl förbli så ful du är. Och så knogade trollet i väg igen.

Ska pojken springa hem, sitta kvar eller följa efter trollen?