Det hade blivit mörkt, och att då hitta hem lät sig inte lätt göras. Efter att ha traskat omkring en bra stund kom pojken fram till en glänta. Uppe på en stor sten satt en hiskeligt hårig och ful skogsfru.

- God kväll, frun, sa pojken.

- Sicken en liten mumsbit, sa skogsfrun och tittade fram bakom håret.

- Jag är ingen mumsbit, jag är en pojke.

- Sicken en pojke, sa skogsfrun. Vad gör en sån pojke här ute mitt i skogen mitt i natten.

- Jag letar efter äventyr.

- Klättra upp till mig ska jag berätta om ett möjligt äventyr, erbjöd skogsfrun.

Ska pojken fortsätta hem eller klättra upp till skogsfrun?