Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Poetisk glansperiod 1875-1882 - Faustöversättningen. Faust-tydningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel i hennes tjänst. För henne är pinbänken, nyttjad
till Guds ära, heligare än den balsam hedningen ville
gjuta i den plågades sår. För henne är fröjden, varmed
de salige i sin himmel höra föräldrars, syskons, barns
tandagnisslan i helvetet, heligare än de tårar den
naturliga medkänslan fäller över deras kval.
När Faust forskar, mötes han av dogmer, som ej endast
stänga tankens väg, utan upphäva hans giltighet, i det
de stämpla logiska motsägelser till eviga sanningar.
Vårens friska fläktar äro sataniske andar, vattnet, som
speglar himmelen, ett oheligt ting, innan det undfått
prästens magiska välsignelse, den härligt skrudade jorden
skorpan kring ett helvete och hennes fägring ovärdig och
farlig att njuta. Skådar han in i det sedliga livet, ser
han alla de drifter, som i samhället skulle adlas,
förnekade och brännmärkta, själva det äktenskapliga livet
nedsatt till något jämförelsevis orent, men bredvid de
bloddrypande bilderna av en ryslig »renlevnad» de
vildaste sinnliga utsvävningar, vilkas skuld kan gäldas
med självplågarnes överloppsgärningar. I staten finner
han undersåtarne, utanför området av förlänade friheter,
fullständigt rättslöse och den stora mängden av Guds söner
förnedrade under djuren. Han häver sina händer mot
himmelen och frågar, om detta är det liv, som Gud
förutbestämt åt människan. - - - I stunder av förtvivlan
är Faust redo att tillgripa varje medel för att komma ur
denna sönderslitande stämning. - - - Men det är just
denna inre strid, som gjort honom värdig att av Herren
kallas tjänare. - -
Faust lider av det fula, som okunnighet, nöd och träldom
alstra omkring honom, och varje barnanlete, som, ädelt
danat, stämplas av vanvårdnaden med det råa eller slöa,
är honom en anklagelse mot samfundsordningen och en
maning att verka för ett bättre rikes tillkommelse.
Sålunda kan känslan för det sköna egga till arbete för det
goda. Men den, som tagit skönheten på allvar, vet ock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
