O. P. Sturzen-Becker.
Litografi från 1840-talet.
Tiden efter 1830
Öfversikt
(född 1811, fil. doktor, publicist, ifrig skandinav, någon tid bosatt i Danmark, pseudonymen Orvar Odd, död 1869) tillhörde »det unga Sverige» från 1830-talet, slöt sig med hänförelse till de liberala idéerna och ställde sin fint skurna penna i pressens tjänst, bland annat som kvick »följetonist» i dåtida mening (motsvarande hvad nu menas med »kåsör») och som spirituell och mångsidig litteraturkritiker. I sina senare utgifna »Grupper och personnager», uddiga om än stundom lösliga skildringar ur samtidens litteraturhistoria, förenar han kåsörens och litteraturgranskarens egenskaper. Han är en prosastilist med stort herravälde öfver språket.
O. P. Sturzen-Becker.
Litografi från 1840-talet.
Men fullt så stor betydelse äger Orvar Odd som skald; han
intager en i många afseenden egendomlig ställning såsom lyriker med
starkt känslodjup och verklighetssinne (»Jag, tidens barn af all min
själ, jag blir på jordenkvar») och såsom en poetisk berättare af rang.
Redan på 1840-talet hade Sturzen-Becker framträdt som skald (Min
fattiga sångmö), därvid han i dikten gaf uttryck åt sina politiska
och sociala idéer; men hans mest betydande skaldskap härrör från
1860-talet, då han med fördjupad lifserfarenhet och rikare litterär
bildning utgaf lyriska samlingar (Stycken i små ramar, Brunt och
rosenrödt) samt poetiska berättelser, ej utan släktskap med
Byrons, sådana som Grefvinnan Gruffiakin, Förborgadt, John Faa
och andra, hållna i en form, hvars ledighet och elegans inom vår
litteratur är ganska enastående.
