K. V. A. Strandberg.
Samtida litografi.
Tiden efter 1830
Öfversikt
(född 1818, publicist, pseudonymen Talis Qvalis, död 1877) var en fullblodig skaldenatur och intager otvifvelaktigt främsta rummet bland skalderna inom Sveriges landamären under efterromantikens tid.
K. V. A. Strandberg.
Samtida litografi.
Hans första diktning bär politisk prägel och var påverkad af »det
unga Tysklands» politiska poesi. Det var som student i Lund han med
djärfva kväden gaf ett stormande uttryck åt ungdomens frihetsträngtan
och åt den sympati för de förtryckta folken, som under 1840-talet
klappade i så många svenska hjärtan, äfvensom åt det då gängse hatet
mot Ryssland. Han fann så småningom sin egen ärligt svenska ton, och
i likhet med Runeberg lyckades han att därför skapa ett
verklighetstroget, klangfullt, stundom drastiskt uttryck i en form,
som utmärker sig för käck ursprunglighet och en viss manlig knapphet.
Hans första originaldikter, som utgåfvos under den krigiska titeln
Sånger i pansar (1845), omfattade en mängd glödande,
hänsynslösa dikter, bland dem det djärfva stycket Vaticinium
(»Finland, så jag ville ropa»), som, i likhet med flera andra, utmanar
till krig mot »världens Goliat», den ryske grannen. Till denna
samling hör också den länge såsom folksång sjungna »Ur svenska
hjärtans djup en gång». Efter denna diktsamling följde Vilda
rosor m. fl. Strandbergs diktning utvecklade sig senare till mera
mognad; det lidelsefulla, ohejdade gaf vika för det mera
formbehärskade; hans skaldskap företer nu släktskap med den måttfulla
realismen hos Runeberg. Bland hans senare dikter märkas sådana
kärnfulla, innerliga, fint formade stycken som Mitt döda barn,
Fanny och De små nattvardsbarnen. En mästare i att till
svenskt språk öfverflytta utländsk poesi, har han bland annat med vår
litteratur införlifvat Byrons berättande dikter.
