Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkebiskopen för ett sådant yttrande borde förklaras jäfvig. Man ville tvinga Oldekop till afbön för Gustaf Kurck, men han kunde ej förmås till ett sådant steg, hvilket hans samvete förbjöd honom. Dock, när tredje fängelseåret ingått, slappades Oldekops motståndskraft, och han förklarade sig ändtligen villig till den fordrade afbönen; men nu påstod Bengt Horn, att Kurck ej borde släppa honom så lätt, och denna uppmaning lydde Kurck, ehuru både De la Gardie bad honom åtnöjas med den erbjudna upprättelsen, och äfven Carl XI, nu blifven myndig, förestälde Kurck skriftligen, huru Oldekop, genom så lång fängelsetid och genom förnekad embetsutöfning, vore tillräckligen straffad för det fel han kunde hafva begått, »och», tillägger konungen, »vi tycka derföre, att I bören af kristligt medlidande något eftergifva och ej stå på högsta rätten, och vore en sådan försoning oss ganska angenäm; dock alltid den lagliga rätten eder förbehållen». På denna yrkade ock Kurck fortfarande, hvarföre konungen återförvisade målet till domstolen; men ännu 1675 var det ej utredt. Då uppsköt konungen dess vidare handläggning samt befalte Oldekop resa till Ösel och der återtaga sin syssla[1]. Det syntes emellertid huru farligt det var att den tiden anklaga ett riksråd och huru långsam rättegången kunde göras i dylika fall.
Gustaf Kurck delade sedermera sin brors öde att 1682 afsättas från sitt rådsembete och lefde derefter i stillhet å sin egendom Ållonö i Östergötland, der han afled i Mars 1689.
Clas Rålamb, friherre till Bystad i Nerike, herre till Bro och Länna i Upland, Beatelund på Vermdön, Björkvik i Östergötland och Tranås i Småland, var född i Stockholm i Maj 1622, son till landshöfdingen Broder Rålamb, som, enligt hvad i en föregående del är omtaladt, blef af Gustaf Adolf så strängt straffad för det hans son Erik, en äldre broder till Clas Rålamb, vid ett tillfälle visat konungen olydnad. Efter fulländade studier och utrikes resor återkom Clas Rålamb till Sverige 1644 bland franske ambassadören De la Tuilleries följeslagare. Den berättelse, han afgaf om hvad han under resan erfarit, väckte Axel Oxenstiernas uppmärksamhet, och han fick nu åtfölja de svenske underhandlarne vid fredsverket i Brömsebro, samt hade, snillrik, med goda kunskaper, fördelaktigt utseende och behagligt väsende, alla utsigter till framgång på embetsmannabanan, men försakade dem och satte sig, 24 år gammal, i ro på sina gods, der han stannade under Christinas hela regering, egnande sig åt sitt landtbruk och åt studier, synnerligast i rättsvetenskapen. Man har gissat anledningen till en sådan hos den tidens ädlingar högst ovanlig försakelse hafva varit en från barndomen inhemtad motvilja att tjena dottern till en konung, af hvilken han ansåg sin far hafva blifvit orättvist behandlad. Denna förmodan tyckes ock vinna stöd deraf, att Carl Gustaf knappt uppstigit på Sveriges tron, innan Rålambs embetsmanna-verksamhet begynte. Redan några veckor efter kröningen kallade konungen honom till sig, anstälde honom i kansliet samt utnämnde honom till krigs- och hofråd 1655. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
