Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna bedröfliga kärlekshistoria lemnar emellertid rätt upplysande bidrag till kännedom om Christinas despotiska lynne och om hennes inverkan på sin omgifning. Ebba Sparre var hennes enda qvinliga gunstling, hennes enda verkliga vän, hvilken hon efteråt i de mest öfverspända uttryck försäkrade sig aldrig kunna upphöra att älska, och ändock tvekade hon icke att tvinga henne upplösa sin förbindelse med en man, vid hvilken hon fäst sitt hjerta, och att i stället gifta sig med en annan, endast derföre att den förre tillhörde en slägt, som var i Christinas onåd, och den senare en, som för tillfället stod högt i hennes ynnest. Och denna senare slägt, som tillhörde sjelfva blomman af svenska ridderskapet, betedde sig så föga ridderligt – den unge friaren visserligen hänförd af sin kärlek, men utan känsla för det lidande han förorsakade föremålet derför eller det oridderliga i att truga sig till en brud, hvars hjerta var fästadt vid en annan, och hans anhörige biträdde honom i detta oridderliga beteende, endast för att i drottningens gunstling hafva ett nytt stöd för sin egen hofgunst, hvilket för öfrigt ej lyckades dem äfven efter det Ebba Sparre blifvit uppoffrad för denna beräkning, ty det rådde sedermera alltid en viss köld mellan henne och hennes mans slägtingar. Slutligen spelade den förre fästmannen icke heller den vackraste rolen i detta kärleksdrama, då han, i stället att genast skynda till hennes bistånd och till försvarande af bådas rättigheter, stannade på sin plats tills det var för sent och försakade hellre sin fästmö än sin syssla.
Denna gaf honom emellertid föga ersättning för hvad han förlorade, ty i sin egenhändiga lefnadsbeskrifning klagar han, att han under sitt vistande i Nürnberg fick bestyret med utrymmandet af alla inom tyska riket med svensk garnison besatta fästningar, hvilka uppgingo till ett antal af 110, samt med afdankandet af både det tyska och det svenska krigsfolket, hvilket utgjorde en styrka af 80,000 man fördelade i en mängd regementen och kårer, som hvardera hade sina särskilda anspråk, hvilka måste pröfvas och tillfredsställas allt efter som denna pröfning utföll. Dessa ganska omfattande och kinkiga bestyr fördröjde Bengt Oxenstiernas vistande i Nürnberg till fram på våren 1651, då han efter den hållna kongressens afslutande sändes såsom svensk legat till kurfursten af Mainz och derefter i samma egenskap till den kongress, som äfven under året 1651 hölls i Frankfurt am Main för att närmare bekräfta och bestämma åtskilliga vilkor i westfaliska freden. Från Frankfurt afgick Bengt Oxenstierna, likaledes såsom svensk legat, till Prag, dit kejsar Ferdinand III kallat de tyska kurfurstarne för att få sin äldste son Ferdinand erkänd såsom kejsare efter honom. Bengt Oxenstierna skulle der söka utverka af kejsaren högtidlig förläning eller s. k. investitur för svenska kronan å de till densamma i westfaliska freden afträdda tyska orter och landskap; men då kurfursten af Brandenburg ifrigt motarbetade hvarje investitur af Pomern, och kejsaren visade mera benägenhet att lyssna till hans gensägelser än till Sveriges anspråk, måste Bengt Oxenstierna lemna Prag med oförrättadt ärende, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
