Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af denna ränta antogs således utgöra 150,000 daler, så att efter denna beräkning detta senare alternativ skulle blifva fördelaktigare än den föreslagna årliga bevillningen.
Öfverläggningarna om detta förslag, som utgjorde det andra skedet i reduktionsförhandlingarna vid denna riksdag, föranledde vida flera och hetsigare strider än det förra förslaget. Det första alternativet om en årlig bevillning förkastades redan inom utskottet, såsom stridande mot adelns privilegier och Norrköpings beslut. Icke heller visste man huru man skulle afräkna de till kronan återfallande godsen och sedan med billighet förena återstoden. Mot det andra alternativet åter anmärktes svårigheten att rättvist bestämma huru den fjerdepart af godsen, som till kronan skulle återfalla, borde beräknas. För dem, som hade små donationer, blefve det allför tungt att förlora en fjerdepart deraf, och det syntes obilligt, att samma beräkningsgrund skulle gälla för dem, som för innehafvarne af de stora donationerna eller förläningarna, för hvilka en sådan förlust vore vida mindre känbar.
När frågan förekom på riddarhuset, blef motståndet långt starkare än vid den förra framställningen. Vid omröstningen om sjelfva reduktionsgrunden yrkade tredje klassen, att den, som mera fått, borde ock mera återgifva, samt gjorde detta till vilkor för sitt bifall till hela förslaget. De båda öfriga klasserna läto sig härmed nöja, dock under förbehåll att det endast skulle lända utskottet till efterrättelse och att frågans afgörande alltid skulle stå ståndet i dess helhet öppen. Utskottet föreslog nu, att den, som fått ett gods af endast ringa värde, skulle afstå en tjugondedel deraf; den, som fått ett af dubbelt så stort värde, en tiondedel, men deremot den, som erhållit gods af 20,000 daler s. m. värde och deröfver, två tredjedelar.
I detta skick kom frågan till rådet, der den sålunda föreslagna reduktionsgrunden väckte mycket ogillande. Rikskanslern frågade hvad det var för subtiliteter man nu kom med, hvilken proportion man ville hafva stadgad och huru man ville utfinna just den, som vore den rätta, då alla vore lika i afseende på åtkomstsättet. Hans tanke var, att en fjerdepart borde utgå, lika för alla. Detta blef ock rådets mening, hvilken följande dagen föredrogs på riddarhuset, der en liflig tvist uppstod mellan den i de två första klasserna representerade fåtaliga högadeln och den talrika lågadeln i den tredje. Slutligen medgaf dock äfven denna, att fjerdeparten skulle utgå lika för alla, dock att »de fattige skulle med nåde anses.»
Härefter blef den vidlyftiga reduktionsstadgan uppsatt i kansliet; men då den återkom derifrån fullt utarbetad den 7 Juni, uppstod en strid mellan adeln och de ofrälse stånden, hvilka dittills förhållit sig passivt, så länge frågan diskuterades inom adeln, men nu, när den skulle öfvergå till en allmän författning, framkommo med den ena anmärkningen efter den andra. I synnerhet fästade man sig vid en punkt i stadgan, der det hette: »Såsom nu allt detta stadgas till en evigvarande förordning, alltså skall ock sådant oryggligen af efterkommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
