Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skada någon enskild. Derpå genomgick han de särskilda slagen af omistande gods, visade deras oumbärlighet för hofvet, för härens och flottans bestånd samt för bergverken, och sade till slut, att »der man icke i tid sökte bot, skulle sedan oförmodligen nätet dragas oss allom öfver hufvudet, när skadan vore obotlig. Deremot, om detta förslag verkstäldes, skulle adeln företaga androm den opinion, de kunde hafva, att det förnämsta ståndet icke sökte rikets välfärd. Hvar och en skulle sedan vara säker om sitt och ridderskapets ruin vara afvänd.»
Efter detta föredrag af rikskanslern samtalade landtmarskalken med de särskilda adelsklasserna och svarade sedermera i deras namn, att de biföllo förslaget i allmänhet, men önskade att konungen och riksens råd måtte med dem närmare öfverlägga om de särskilda bestämmelserna. Sedan rikskanslern derefter anfört de öfriga hufvudpunkterna i förslaget – om upphäfvandet af expektanser och förvandlingen af de för evärdelig tid bortgifna godsen till Norrköpings beslutsgods – valde adeln ett utskott af aderton ledamöter, som skulle härom öfverlägga med riksråden, och af detta utskott behandlades reduktionsfrågan under det återstående af riksdagen, medan man å riddarhuset sysselsatte sig med de öfriga riksdagsärendena.
Förslaget till reduktionsstadga blef inom utskottet noga granskadt och sedermera föredraget på riddarhuset allt efter som det hann i kansliet uppsättas. I hvad det rörde de omistande godsen antogs det utan svårighet; men vid föredragningen af den nästföljande punkten om expektansernas upphörande, yrkade tredje klassen, med Clas Rålamb i spetsen, att denna punkt skulle omfatta äfven det liknande förhållande, som egde rum vid grefve- och friherreskapen, och under följande dagens öfverläggning begärde tredje klassen, att skilnad måtte göras mellan meriterade och omeriterade innehafvare af gods. Båda dessa framställningar väckte stor oro och förtrytelse inom de båda öfriga klasserna, hvilka ock förenade sig att öfverrösta den tredje.
Det första reduktionsförslaget antogs emellertid på riddarhuset den 24 April och meddelades redan samma dag af rikskansleren till ett utskott af presteståndet samt derefter till borgareståndets utskott. Det antogs utan svårighet af alla stånden och man hade sålunda beslutat, att de gods, som voro oumbärliga för förvaltningens regelbundna gång, skulle genast kallas tillbaka till kronan, alla för evärdelig tid bortgifna kronogods förvandlas till Norrköpings beslutsgods samt alla expektanser upphöra. Men härmed voro kronans tryckande behof för tillfället icke afhulpna, och konungen framstälde derföre den 26 April i rådet det förslag, att, som det redan beviljade icke gjorde tillfyllest för kronans behof, skulle kronogodsens innehafvare antingen åtaga sig en årlig bevillning af 200,000 daler silfvermynt, tills denna summa kunde blifva kronan ersatt genom återfallande gods, eller ock genast afstå en fjerdepart af godsen och behålla det öfriga – den årliga räntan af de afhända kronogodsen beräknades nemligen till 600,000 daler s. m., ehuru den i sjelfva verket uppgick till vida högre belopp, och en fjerdedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
