Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikskammarrådet Gustaf Bonde. Han tyckes äfven från andra bland sina i kammarverket erfarne rådgifvare hafva begärt upplysningar i detta vigtiga ämne, ty man eger ännu i behåll ett sådant af riksrådet Christer Bonde afgifvet betänkande, hvilket synes blifvit lagdt till grund för det reduktionsförslag, konungen sedermera framstälde.
I detta betänkande visas, huru vissa orter länge ansetts för kronan så omistliga, att gods der icke kunde begäras. Så vid bergverken, der kronan genom afhändandet af sina gods skulle mista ej blott räntorna, utan äfven möjligheten att föröka sina inkomster af dessa verk; så ock vid militien. Öfver denna vore visserligen en jordebok med stor möda upprättad, men man kunde väl sätta i fråga, om vid medgifna godsbyten allt tillgått som det bort; om icke regementena blifvit försvagade eller öde hemman gifna i stället för goda eller ock hemman bortgifna å orter, der sådant varit förbudet och der de bort orubbadt för militien bibehållas. Så vid amiralitetet, så ock i afseende på kronans slott, ängar, fiskerier, »der ingen borde drista sig att insticka». I konung Gustaf Adolfs tid hade ingen vågat begära gods på förbuden ort. Samma grundsats hade ock blifvit följd under förmyndarestyrelsen, och äfven i början af Christinas egen regering hade sådana gods endast sparsamt blifvit utdelade. Alla sådana gods borde återkallas utan anseende till personen. Likaså borde alla gods, som i strid mot Norrköpings riksdagsbeslut blifvit bortgifna för evärdelig tid, antecknas till rättelse; expektanser, som hade begynt gifvas till så betydligt antal, att de förorsakade den största oreda, alldeles försvinna, samt slutligen, om någon för oriktigt uppgifna fordringar eller förtjenster erhållit kronogods, dessa honom fråntagas.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med detta Christer Bondes betänkande gjorde konungen den 13 Mars till rådet en framställning rörande reduktionen af sådana gods, som ansågos för kronan omistliga. Rådet öfverlade om de närmare bestämmelserna och genomgick under de följande dagarna de särskilda slagen af sådana orter, inom hvilka inga gods finge kronan afhändas. Sedermera framstäldes denna fråga af rikskanslern i hemliga utskottet den 22 Mars, så snart öfverläggningarna rörande den yttre politiken der vore afslutade. Rikskanslern uppräknade de särskilda slagen af omistande orter, och en utredning af ämnet skedde så väl af honom som af riksdrotsen. Den 24 Mars förekom ärendet å riddarhuset, der några bland riksråden infunnit sig, anförda af rikskanslern, som utförligt framlade grunderna för konungens förslag. Då rikets medel ej voro tillräckliga och kronogodsen utgjorde en hufvudkälla för statsinkomsterna, vore den föreslagna åtgärden nödvändig, hvarföre ridderskapet och adeln uppmanades att med lugn öfverlägga om förslaget och glömma sitt eget bästa för det allmänna. Rikskanslern erinrade vidare om de stora svårigheter, man vid föregående riksdagar haft att afhålla de öfriga stånden från att vidröra denna fråga, försäkrande att man nu med detta ömtåliga ärende gått till väga så försigtigt som möjligt, samt att konungen ej ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
