Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 11. Nils Jakob Blommér - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID SOS
(tre de bästa tyska läkare på platsen) utsago är ännu något hopp. Men hur
tröstlöst låter dock deras orakelsvar ’något hopp’."
Innan brevet hinner avsändas, tillägger han den 3 febr.: "I förrgår kunde
jag inte komma ifrån Blommérs sjuksäng för att lämna av brevet på posten,
ty sjukdomen förvärrades oupphörligt. I dag har jag den stora sorgen att
komplettera det vid hans dödssäng."
Några dagar därefter följa landsmännen hans stoft till den stilla
gravgården invid Roms stadsmur. Den 17 mars skriver Molin till Nyström:
"Vid åsynen av alla hans saker -. påbörjade och halvfärdiga - hans
vackra studier från Venedig, som skulle bära så rika frukter, hans stora nya
duk med utkast i krita till de tre nornorna, vid genombläddrande av hans
teckningar i blyerts etc. kände jag, att icke allenast detta men även mycket
av vad jag skulle kommit att göra låg nu för evigt nedmyllat mellan fyra
bräder ute vid Monte Testaccio. Hur många gånger hade vi inte talat om vår
gemensamma framtida verksamhet i hemmet, hur mycket nytt och nyttigt skulle
vi inte föra med oss dit. Men som sagt, det är förbi."
12.
"Huvudsaken vid varje konstarbete", skrev en gång Blommér, "är ju dock
alltid andan eller meningen, som genomgår detsamma."
Det är andan, viljan, själen i Blommérs konst, som vida mer än hans av
samtiden så högt skattade tekniska förmåga ställt honom på den plats, han
innehar bland de svenska konstnärerna.
Vad han ville är först och sist en nationell konst. Från Paris skrev han
i ett brev till kamraterna Roberg och Nils Andersson 28 maj 1849, att svenska
konstnärer böra behandla "sådana ämnen, som egentligen röra oss", ty om vi
hemma i Sverige måla grekiska eller romerska ämnen, "bliva de ingenting
mindre än romerska eller grekiska". Folkens läggning är så olika, vi ha inga
förutsättningar att förstå antik konst.
Han kunde gott ha sagt sig vara en svensk, som målade för svenskar. I
högre grad än någon annan av de emigrerade artisterna kunde han haft skäl
att säga, att målet för hans vandringar på främmande mark alltid var Sverige^
även då hans väg gick åt andra väderstreck än dit kompassen pekade.
Frågan vad han ville har han besvarat, då han lät akademien veta, att hans
mål var att framställa "de levande bilder i ett folks poesi, som tillhöra ingen
bestämd tid och inga bestämda personer utan utgöra en hel nations naturintryck
och som sådana stå i närmaste förening med folkets karaktär".
I den svenska konsten - som han med all rätt karakteriserade som "lugn,
stilla och självbelåten"1 - införde han ett personligt stämningselement, ej på-
1 I ett brev till Palm 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
