Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 GEORG NORDENSVAN
klistrat såsom något som diktaren i färg ville ha in i sitt arbete utan
framsprunget direkt och ovillkorligt ur den känsla som genomvärmde honom själv.
Han behövde aldrig söka denna känsla. Han gick lugnt och säkert sin väg
fram med målet stadigt i sikte. Han var lyriker och svärmare, men det var
alltid tanke i hans drömmar, och när han tog paletten i sin hand, hade han
klart för sig, vad han ville uttrycka i sin målning.
Han sökte giva den nordiska naturens poetiska karaktär genom att befolka
den med folksägnens och folkvisans naturväsen. Hftn påpekade, att han hade
"tidig bekantskap med dylika sagors uppfattning på landsbygden", men han
var ej blind för svårigheten att i bild framställa sådant "som ej förut i målning
antagit en viss typ eller erhållit en egen karaktär för framställningen".1 När
han sedan övergår till myterna, är han övertygad om, att blott de bli mera
allmänt använda i konst, så skola snart typer bildas, "vilka likaväl kunde
överensstämma med skandinaviska folkets lynne som till exempel Paolo Veroneses,
Tintorettos venetianskor, Rubens’ holländskor m. fi. för judafolkets historia."2
Han resonerade som Fogelberg, och han sökte sig fram på samma väg
som denne. Fogelberg hade skärpt sin tanke genom studier av de antika
konstnärernas sätt att lekamliggöra sina idealtyper, gudar och heroer. Blommér slöt
sig inne i sällskap med målarkonsteris gamla mästare, mediterande över
italienarnas metod att framställa myternas eller kristna legenders sagofigurer. Det
var för honom ej fråga om att lära sig se med de gamlas ögon eller känna deras
känslor, uppgiften var att nå nordisk karaktär, i sin art lika typisk, lika
form-säker och uttrycksfull som den sydländska, han fann utbildad hos de gamla
mästarna.
Med naiv, uppriktig känsla, i barnasinnets anda och tro tolkade han
folksägnens naturväsen, "de nordiska folkens ungdomsdrömmar".
Det är en avgjort sydsvensk karaktär i de stämningar, han trollar fram.
Hans diktning i färg är nära besläktad med danska skalders och målares
naturromantik. Det obändigt trotsiga, det mörkt fantastiska i många nordiska sagor
väcker ingen resonans i hans vekt melankoliska lynne. Den väldige Tor, som
rullar fram över bergen med dån och ljungeld i sina spår, stormen som viner
över en skummande sjö och över hopade klippor, en vild naturs ödslighet,
sagans skräckbilder - allt detta är fjärran från den idyll, där Blommérs najader
vagga sig på lugna, lata böljor. Asgårdsritten är ett undantag i hans fantasis
skapelser.
Då han övergår från folksägnen till den nordiska gudavärlden, är det
också där de milda dragen, han söker fram. Det är hans veka skaplynne, som
väljer ämnen för hans tanke. Han målar den vana Frö j a, den tåliga Sigyn,
kvinnans hängivenhet, hennes blyga längtan, hennes tröstande, helande,
styrkande makt.
1 Brev till akademien, 20 november 1848. - 2 Brev till akademien 10 sept. 1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
