Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 9. Karl Gustav Qvarnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 GEORG NORDENSVAN
att göra affärer med den sköna furstinnans porträtt i svartkrita för l rdr b: o
stycket. Sofia Albertina fick höra talas om gossen och lämnade honom ett årligt
underhåll på 120 rdr b: o, som konungen utbetalade efter hennes död.
I principskolan är han antecknad för jeton 1822, då han är 12 år gammal.
Två år senare får han medalj i antikskolan, deltager samtidigt med teckningar
i akademiens utställning, målar under ledning av Hasselgren och Westin,
erhåller medalj 1829 för historiemålningen "Epaminondas död" och utställer
samtidigt "Fritiofs lycka" och "Ingeborgs klagan", båda i olja.
Detta år börjar han att på uppmaning av Byström modellera på dennes
ateljé, tävlar 1830 med ett skulpturarbete, Kärleken som avskjutit en pil,
utställer följande år Hektors avsked från Andromake och Centauren Nessus
bortrövar Dejanina, får beställning på 4 dekorativa statyer, Årstiderna, för norra
valvet i slottet och utställer samma år Vintern. Men ännu 1833 tecknar han
historiska kompositioner, som akademien finner vara "av synnerlig förtjänst i
sammansättning och gruppering". Även som litograf väcker han uppseende och
"vidsträckta förhoppningar".
Som "en skicklig konstnär och bra människa" omtalas han av kamraterna
i Rom. Nyström har tillerkänt honom stora anlag och ädel karaktär. Att hålla
sig framme, skaffa sig beskyddare och ställa sig in hos vederbörande faller
honom aldrig in. Ett brev till Gerss, skrivet 4 juli 1839, är belysande för hans
uppriktighet, enastående hos en stipendiat, som skriver till akademiens sekreterare.
Han säger rentut, att man hemma i Sverige bekymrar sig föga om
grundvalen för sann konst, enkelhet och naivitet, däremot uteslutande uppskattar
smak, behag, kulör och effekt. Men en smak, som grundar sig på ett ytligt,
slappt, äckligt och affekterat koketteri - "hos oss huvudsakligen infört av en
viss hovintendent" - är den farligaste riktning en ung konstnär kan välja.1
Färgklatscheri - sådant som hos Breda - jagande efter knalleffekter och
konstiga reflexer, som grunda sig på onatur och överdrift, har hos oss många
vänner. Ett sant konstverk måste vara ärligt, ej anlagt på att besticka ögat med
konstlade medel. Hemma härskar en maniererad smak, hemma kunna inga
konstnärer bildas, "och de få, som äro så lyckliga att i tid komma ut, måste
nu beklagligen använda de tre eller fyra första åren för att om möjligt söka
glömma det lilla de en gång lärt hemma - detta är en erfarenhet, som jag
och alla mina nu utrikes vistande kamrater redan gjort".
Denna onekligen upproriska skrivelse tycks emellertid ej ha medfört några
som helst obehag för akademiens fritalige skyddsling. Men kort efteråt grämer
sig denne över, att Gerss i akademien uppläst ett annat av hans brev, där han
fällt något yttrande om Fogelberg, som blivit uttytt som ett försök att
nedsätta denne. Qvarnström anser sig nu stämplad som "en inbilsk, fräck och
otacksam människa". Han kallar Gerss "en lumpen stackare", som sedan gam-
1 Westin hade fått hovintendents titel 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
