Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 9. Karl Gustav Qvarnström - Uno Troili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 427
malt haft ett horn i sidan till honom. Men att väga sina ord gentemot en dylik
person har ej fallit honom in. När han skriver till Nils Arfvidsson: "En gammal
konstnär som Byström förtjänar alltid att respekteras och behandlas med aktning
för det goda han gjort", så gäller denna synpunkt naturligtvis även Fogelberg.
Qvarnström har förut i brev till densamme uttalat sig med mycken vördnad om
Fogelbergs personlighet och utan förbehåll vitsordat hans "utmärkt redbara och
hederliga karaktär" m. m.1
Efter 4 år i Rom hemsände Qvarnström på en gång 9 arbeten, större och
smärre, alla i gips. De blevo magasinerade i en av slottets källare till
konstnärens hemkomst, först på akademiens utställning 1843 fick allmänheten se
dem. Qvarnström - som då blivit akademiledamot och vice professor - var
där representerad av 14 nummer, de 4 årstiderna - statyer i naturlig storlek
- Uller i halv storlek, 4 statyetter - Ingeborg, Gustav II Adolf, Magnus
Ladulås och Erik Segersäll - och 5 reliefer i medaljong: Jorden, Morgon,
Dag, Afton och Natt.
En ny kraft av betydenhet hade härmed gjort en uppseendeväckande insats
i det svenska konstlivet.
Om bland våra romare den betänksamme Qvarnström -
Fogelbergs arvtagare inom den svenska skulpturen - är det
manliga allvarets representant med klara tankar innanför pannan och fasthet i viljan,
så fingo tveksamheten och modlösheten sin företrädare i Troili, som tog arv
efter den gamle Södermark.
"Jag känner till fullo att på den bana jag sent beträtt finnas svårigheter,
som dag för dag skola ökas och till vilkas bekämpande det måhända skall
fordras större fasthet och kraft än varav jag kan berömma mig", yttrar Troili,
då han står i sin fulla ungdomskraft.
"Hur skall det gå med mig", undrar han en annan gång, "om jag
framgent skall så plågas vid förfärdigandet av beställda arbeten? . . . Gud allena
vet huru det kommer sig, men ingenting vill gå."2
Då Troili skriver så om sig själv, tala tidningarna hemma om hans ovanligt
lovande begåvning, och av konstnärerna är han en gång för alla erkänd. Men
själv tror han på sin oduglighet - självplågeri, "gruvsamhet" är ett släktarv -
och denna misstro förstör hans konstnärsglädje och förtär hans levnadslust.
Uno Troili - värmlänning, systerson till Erik Gustav Geijer - var
överhopad med talanger. Han var genommusikalisk, sångare, pianist, tecknare,
humorist och sällskapsaktör. "Ett besynnerligt fenomen" kallar honom Geijer,
medan "Truls" ännu var skolpojke. Han har lätt för allt men gör sig ej besvär
med något, visar en "grundlig och exemplarisk trankilitet".
1 Qvarnström till Nils Arfvidsson 7 jan. 1840 och 10 jan. 1842.
2 Brev till M. G. Anckarsvärd och till O. Södermark, båda breven från Rom 1848.
Uno Troili, f. 1815,
d. 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
