Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 8. Karl Plagemann - Sofia Adlersparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 GEORG NORDENSVAN
Stubb, varpå det unga paret viftade farväl åt Italien och begav sig över det
solblanka Medelhavet nya öden till mötes.
Efter en tvåårig idyll i Madrid, där signor Carlo målade "italienska
suj etter" och porträtt och kopierade "barhalsade nymfer och gudinnor i negligé"
av Tizian och Paolo Veronese, begav sig romaren med sin lilla romarinna upp
till norden. Sista sommaren hade de tillbragt i det upprörda Madrid, där
upprorsmännen en natt trängde in i deras sovrum och byggde barrikader av deras
möbler. En lugnare vinter upplevde de i Umeå hos den äkta mannens fader,
gamle apotekaren.
Sedan bosatte sig paret i Stockholm. Smaken och konsten hade gått in på
nya vägar under de 23 år, pilgrimen levat på lycksalighetens ö, där hundra
år förrinna som en dag. I Stockholm härskade Couture och Tidemand, och den
italienska skolan var där lika litet känd och aktad som dusseldorfskonsten var
omtyckt i Rom.
Han försökte att acklimatisera sig, att från romare och nasaren bli
stockholmare. Men med skäl kunde han klaga: "Jag känner mig främmande, allena,
något av en annan ras."
Utanför det samtida konststrävandet stod liksom Plagemann
Sofia Adlersparre - en av de få svenska kvinnor, som på
denna tid hängåvo sig åt konsten.
"En Adlersparre gör vad han vill’* var hennes valspråk. Hennes far var
landshövding, hon växte upp på Öland och i Jämtland - ensam, en sluten,
inåtvänd natur. "Man ville förmå mig att som ett barn jollra bort livet i lek",
skrev hon om sig själv i sin dagbok, "men jag föraktade allt som ej hade något
ändamål."
Vid 22 års ålder kom hon till Stockholm, tog lektioner i målning av
Ekman, Qvarnström och längre fram av Sandberg, möttes med ovilja och åtlöje,
då hon - en dam av stånd - sökte annat i konsten än ett angenämt
tidsfördriv. Tillbakadragen och skygg hade hon kanske ej haft uthållighet nog att
arbeta sig fram, om hon ej fått en beskyddarinna i drottning Josefina, som
alltifrån 1834 gav henne beställningar och som förblev hennes främsta kund.
Hon debuterade på akademiutställningen 1836 med två damporträtt. 1838
utställde hon porträtt av två bondflickor, vistades i Paris 1839-40, målade där
på Cogniets damateljé munkar, pilgrimer, bedjande barn - efter naken modell
ville hon aldrig måla, det förekom ej heller i denna skola - fick några lektioner
av Wickenberg och lärde sig något anatomi av Wahlbom. Hon kopierade
Murillos madonna på månskäran i Louvre, och kopian väckte uppseende. Åter
hemma målade hon porträtt, små genretavlor med vackra barn, blomsterstycken,
kopierade, samlade pengar för att åter kunna resa ut. Hennes längsta vistelse
utomlands var 1851-55, hon uppehöll sig då mestadels i Bologna och i Rom.
Sofia Adlersparre,
f. 1808, d. 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
