Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 8. Karl Plagemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE
423
Plagemann. Judas’ ånger.
Oljemålning, Rom 1838. Konstakademien.
kunde vara starkare, färgerna - särskilt prästernas dräkter i rött, guldbroderi
och vitt .- äro smakfullt valda.
1838 tillkom även det självporträtt - målat vid starkt lampljus och ett
gott prov på hans skicklighet - som hamnat i akademiens samling.
Efter krigstiden våren och sommaren 1849, då signor Carlo luktat krutrök
på fullt allvar, fann han liksom andra ej längre trevnad i Rom. Han fick också
en särskild anledning att lämna staden. Han var nämligen förälskad. Föremålet
var Maria Ricci, "ett blomstrande fruntimmer, fyllda 18 år", bosatt i Monte
Porzio i Albanerbergen, föräldralös och hågad att dela hans öde. Själv var
han ingen ung hjälte, han var 47 år fyllda, då han blev äkta man.
Då han 1852 åtog sig ett omfattande kopieringsarbete i Madrid för
konungens av Wurttemberg räkning, tyckte han, att det vore "löjligt", om han
förde med sig den unga flickan som en levande påminnelse om den eviga
staden. Varpå han - enligt sägnen, som länge kvarlevde bland de skandinaviska
romarna - enleverade sin sköna ur klostret Cuor di Gesu, som låg invid hans
ateljé - hon var dock ej nunna - och förpassade henne under lämplig
förklädnad över gränsen. I Livorno stod bröllopet hos svenske generalkonsuln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
