Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 GEORG NORDENSVAN
begåvades med en kanon av trä - "att försvara sig mot sina många fiender
i Sverige" - kanonen var helt oskadligt laddad med cigarrer. Och Stack själv
fick en tamburin och eftersom han för tillfället målade nordiska vinter landskap,
fick han dessutom på sin lott ett par resvantar av ludet skinn, med devis:
"Du maler saa dej ligt lis og Snee,
men fryser väl meget om Fingrarne."
Denna jul deltog hovmarskalken Bernhard von Beskow med fru i festen,
sjöng en sång om fosterjorden, där "Bore över fälten snöblommor skakar ur
sitt hår" och "slår sin vinterbrygga över Bälten", medan här i södern vintern
"i vårdräkt strålar" och "himlen välver ständigt blå". Församlingen inföll vid
varje vers i kör.
I dylik feststämning upptogos motigheter och otur med olympisk rö. Det
hände en gång, att camerieren stulit bort mjölken till gröten, och då Palm -
som naturligtvis var festarrangör - "med dundrande stämma efterfrågade
densamma", måste den skyldige ursäkta sig med, att han trodde ingen ville ha
den, varför den blivit bortskickad.
Gästerna hade lika roligt utan mjölk, men, säger berättaren, "vreden
häröver har förmörkat de sista dagarna av det gamla året för vår stackars Palm".
Med 1840-talets sista år inträder det nordiska romarlivet i ett nytt skede.
Dittills hade man levat i lä av de stormar, som blåste över Europa. Man tänkte
varken på konstitutioner eller revolutioner utan på "roligare saker".
Men nu trängde stormarna in i den fridsamma tiberdalen. Konstnärerna
arbetade denna tid föga. Det fanns bland svenskarna de, som funno dessa år
mera intressanta än någon tid de upplevat - "litet emellan voro vi visserligen
utsatta för bomber och flyttade från det ena stället till det andra", skriver
arkitekten Törn qvist i augusti 1849 - men för andra var lugnet stört, och
månad gick efter månad utan resultat.
Man var tvungen att tjänstgöra i borgargardet - "Guardia civica di Roma",
10,000 man starkt, stiftat fore Pio nonos flykt med uppgift att uppehålla
ordningen i staden. Man fick posta med musköt på axeln och lyda reglementet.
Bland borgargardisterna voro Lundgren, Plagemann, Palm och Kiichler. Palm
var ivrig republikan, daterade vid denna tid sina brev "republiken Rom",
undertecknade "G. W. Palm, citadero Romano" och var ettrig mot fransmännen, som
bröto in i landet för att återföra "påve, jesuiter och inkvisition".
"Nu stå gallerna på monte Mario, just där vi en gång i november spiste
en god middag", skriver han den l juni 1849 till Molin. "Där ha de ställt upp
sina belägringsbatterier mittför romarnas näsa, är det ej impertinent?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
