- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
391

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KONSTENS HUVUDSTÄDER 391

Flertalet har skuddat den eviga stadens stoft av sina fötter och träffas litet
varstädes på landsbygden - exempelvis vistas sommaren 1846 Stack och
Wahlbom i Frascati, Palm och Troili vid Gensano, Molin och Lundgren i Subiacos
omnejd, "Fågeln" i Civita Vecchia.

Det kan vara varmt även uppe i bergen. En gång är hettan så förslöande,
att Wahlbom daterar en teckning i skissboken "Tivoli den 374: e juli".

Egron Lundgren skildrar en nattstämning:

"Du skulle se en italiensk sommarnatt med sin ljumma luft, sina stora
guldstjärnor - höra musiken och sången i det fria - se marmorpalatserna i
månskenet och vattenkonsterna i de svarta orangelundarna; du skulle se de
rödblommiga, bruna flickorna i deras kostymer med rött och silver, hur man
dansar efter tamburiner och kastanj etter - hur hela världen är glad och
lycklig, och du skulle kanske säga som den tyske biskopen, att Gud visst icke
hade sett Italien, Calabrien och Sicilien, när han gav det förlovade landet till
sitt folk Israels barn."

När hettan omsider vikit undan, är man tillbaka i Rom från bergen eller
från utflykter neråt Napoli eller uppåt Firenze - i bästa fall med portföljen
diger av studier, i annat fall åtminstone med sinnet fyllt av sol och lyckliga
minnen.

Innan man vet ordet av, har man hunnit in i december. Vädret är milt och
härligt med frodig grönska och gassande söl över fontänernas plaskande mellan
oranger, aloe och pinjer. "Man påstår att detta är vinter."

Man går klädd i sommarbyxor och paraplyn står i ateljévrån, fastbunden
med mångdubbel spindelväv. "Och genom hålen på taket, där det eljest brukar
regna in, blicka vänligt Karlavagnens stjärnor." Julafton kommer, innan man
hunnit tänka på, att det hemma ligger snö i höga drivor, att det är den tid,
då brasan sprakar i kakelugnen och systrar och kusiner sitta uppe långt in på
natten och sy på julklappar.

Julaftonen tillbragte skandinaverna tillsammans. Vid varje kuvert på
julbordet låg en krans av murgrön, för damerna med inflätade rosor. Festen
inleddes med att alla gästerna satte kransarna på sina huvuden.

Så inbars under hurrarop gröten av den äldste inom varje nation.
Thorvaldsen var självskriven värd - Kiichler ärvde platsen efter honom, Fogelberg
var ofta svenskarnas senior. Sedan åt man vildsvin och kapunstek, "pasta alla
Napolitana", frukter och annat. Skandinaviska julsånger glömdes aldrig, ej heller
skålar för hemmet och för de hemmavarande.

I salen utanför stod "granen" - en ståtlig lager, rikt prydd och upplyst.
Även julklappar hörde till programmet.

Stack berättar från julafton 1843, att Egron Lundgren fick en barnklocka,
emedan hans familj er öva stannat - presentklockan skulle sannolikt göra lika
mycken nytta. Palm, som ansåg sig motarbetad av de styrande i akademien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free