Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 10. Högtidsdagen - 11. Stipendiater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 373
och då ha vi köpt nära nog allt vad de unga artisterna arbetat och ändå
depenserat 2,000 rdr b: o på de äldre".
Att en och annan slitning kunde förekomma bör ej överraska. Men med
stor förvåning läser man Wickenbergs anklagelse för despotism mot
konstnärerna från föreningens sida.1 Wickenberg var dock en av dem, som hade
Konstföreningen att tacka snart sagt för sin existens.
Då ungdomarna befunno sig på främmande mark, fortsatte föreningen
villigt att inköpa deras hemsända arbeten. En och annan föreningsmedlem
förargades över att så mycket inköptes av samma konstnärer - exempelvis köptes
11 tavlor av Stack under loppet av år 1841. Till julen samma år utlottades
15 teckningar av Wahlbom. Denne hade ej långt därförut yttrat: "Jag förmodar
de ha gott om pengar, 557 ledamöter och få artister"
11.
När eleven genomgått sin skolkurs, när "den akademiska undervisningen
upphör att vara tillräcklig till den studerande konstnärens utveckling" och när
han nått "en viss mognad även i ålder och grundsatser", då är för honom
tiden inne att begiva sig utomlands för att "utbilda sig till en konstnär av
utmärkelse".2
De som tävlade om stipendiet voro ofta ganska mogna, vad åldern
vidkommer. 1823 söktes resepensionen av Heidecken - då 42 år gammal - och bland
fyra andra av Hjalmar Mörner, som blev den lycklige. De andra - män på
vid pass 30 år - borde enligt akademiens utlåtande stanna hemma "uti några
år", varefter deras utrikesresor skulle kunna bli "än mera gagneliga". Heidecken
fick stipendiet 1825, och efter honom ärvdes det av Wallgren 1829. Detta år
fick Wetterling stipendiet efter Mörner, och Fogelberg fick i strid med
akademiens reglemente 2 års förlängning på det stipendium, han redan innehaft
i 9 år. Efter honom uppbar Södermark stipendiet i 6 år - han var 41 år
gammal, när han tillerkändes det, och var då en ansedd konstnär.
Vid denna tid tar reslusten ökad fart. 1836 utresa Plagemann, Wickenberg
och Qvarnström, 1837 Ekman och Palm, 1838 Wahlbom, 1839 Egron Lundgren,
1841 Scholander. Alla dessa fingo resepension under de följande åren.
Den med pension begåvade erhöll av akademiens sekreterare rekommen-
1 Wickenberg skriver till Palm, Berlin 17 okt. 1836:
"Ligger ni ännu i fejd med Konstföreningen, som troligen ännu fortfar att despotiskt
utsträcka sin spira över er? Jag är glad att vara utom området för dess makt och ännu gladare
att ej behöva söka dess beskydd. Den har gjort mycket för mig och jag blir densamma därföre
i ständig förbindelse, men jag skattar mig lycklig att ej mera behöva den." I samma brev
antyder han "de nycker och de stora fordringar, som utmärker Konstföreningen hemma".
Ännu 1844 talar Wickenberg i ett brev till Bruzevitz (Nizza 20 maj) om möjligheten att
träffa kamraterna "i Rom nästa vinter, då även konspirationer mot vår Konstförening kunna
verkställas".
3 Uttryck i protokollen 1823 och 1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
