Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 11. Stipendiater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374 GEORG NORDENSVAN
dationsbrev och instruktion "vad honom i sin nya egenskap åligger" samt
påminnelse om att varje halvår skriva hem och berätta vad som hände inom
konstvärlden samt meddela sina "tankar och reflexioner däröver".
Akademien påpekar gång efter annan pensionärernas skyldighet att idka
allvarliga och planmässiga studier i den stora konsten, som ej fann mecenater
bland privatpersoner och som det var akademiens skyldighet att hålla uppe.
Akademien handlar sålunda fullt konsekvent, då den uttalar sitt misshag
över att dess utsändingar missbruka sin studietid till strövtåg på den lilla
konstens område, och uppmanar dem att med allvar rikta sina studier till det
första och sista, som bör utgöra grunden för en konstnärs arbete, nämligen
studiet av den nakna människokroppen.
Man finner, att bestämda föreskrifter för de unga, oerfarna männens studier
böra givas, "ty", yttrar Fogelberg,1 "om så fortfar, att varje utsänd
historiemålare lägger sig på genremålning och uraktlåter de studier som tillhöra
historiemålning, så får Kungl, akademien intet mer någon lärare, som kan
korrigera en modellfigur".
Fogelbergs yttrande påpekar det andra mål, akademien uppställer för sina
stipendiater.
Det är ej endast till fullkomliga konstnärer, de ha att utbilda sig. De
äro därjämte skyldiga att "bliva till heder och nytta för den inhemska
konstskolan". De ha att bereda sig till sitt blivande uppfostrarkall.
Professorsplatsen väntar dem hemma, de ha att taga vid, där deras lärare sluta.
De frånvarande följdes med intresse, även om anmärkningar över deras
verksamhet ibland läto höra sig. Ingen nekade till att deras hemsända arbeten
livade upp utställningarna. "En så vacker exposition", skrev Nyström till Stack
1844, "har här, enligt allmänt medgivande, ej ägt rum förr. Man fann alla
billiga och även något obilliga fordringar uppfyllda."
Vid denna tid kan Sandberg som de främsta bland ungdomarna nämna
Qvarnström - "en skicklig konstnär och bra människa" - Lundgren - "en
make till honom" - Stack, också en framtidsman. "Wahlbom lova vi oss mycket
av." Sandberg hoppas, att dessa, när de komma hem, skola få det bättre än
han själv och hans samtid haft det ställt för sig. Ty "klent är det nuförtiden
och ont om konstälskare".
Av kritiken omtalas nu Wickenbergs genrer som mästerstycken, Wahlbom
är den "måhända märkvärdigaste bland våra yngre artister, vad naturanlag
och förstudier vidkommer", men Ringdahl är mera populär än Wahlbom, och
hans intagande "Barnskola" väcker mycket bifall. Kiörboe är redan en ansedd
konstnär och Qvarnström likaså. Lundgren är en obestridlig begåvning men
ännu ej så allmänt omtyckt.
Bland de yngsta ungdomarna fästa akademien och konstvännerna
förhoppningar vid Boklund, Lindholm, Billing, Nils Andersson, Wallander, Blommér,
1 20 mai 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
