Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 6. "Götisk" stil. Medeltidskyrkor restaureras - Riddarholmskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 331
hans bostad lästes åtminstone tidvis "träffas i kyrkan alla dagar utom
söndagarna". Själv var han missnöjd med åtskilliga av de ändringar, som
anbefalldes - han måste följa Nyströms ritningar. "I stort sett var dock Brunius’
arbete av rent konserverande art", vittnar domkyrkans senaste historiograf.1
Som hans mest förtjänstfulla insats i konserveringsarbetet framhålles
ombyggandet av den mycket förfallna kryptan. Han torrlade den och lyfte och
ommurade de sjunkna valven. Med vetenskaplig noggrannhet bokförde han allt,
som kunde belysa kyrkans byggnadshistoria och framlade detta i tryck jämte
beskrivning på kyrkan och redovisning för restaureringsarbetet. Lät ock utföra
en mängd avbildningar.
Brunius’ verksamhet blev av stor betydelse, närmast för Skånes och västra
Sveriges arkitektur. Han byggde nya kyrkor och väckte förståelse för de gamla.
Mindre lycklig var han som ombyggare - bl. a. av Växjö domkyrka, som
han utsirade med en mängd skånska trappgavlar. Han införde tegelstil även
i profanbygget. "Lund blev på 1830-, 40- och 50-talen under hans inflytande
härden för den nyromanska och nygotiska arkitekturen", och han påverkade
genom sin agitation och genom sina egna verk en stor grupp arkitekter.2
Han var autodidakt och dilettant och kunde av de yrkeslärda avfärdas
som en bönhas, en inkräktare på områden, som han ej var värdig att beträda.
Nyström, som ofta visar en långt driven ovilja mot yrkesbröder och
medtävlare, kallar honom i ett brev till Anckarsvärd3 "i arkitektonisk väg en av
de största charlataner - hela hans reputation vilar på det oförskämdaste,
oerhördaste skoj och självberöm i tal som i skrift och tryck - han är ett
lysande exempel huru långt man på sådant sätt kan komma".
Så stora i orden borde i själva verket ej Brunius’ antagonister ha varit.
De voro barn av sin tid, och när det gällde vårdandet av gamla
byggnadsminnen visade de ej större vidsynthet än den föraktade självlärde, som
onekligen inlade stor förtjänst som föregångsman på ett i Sverige dittills föga odlat
område.
I Stockholm upplevde vid denna tid en av de gamla kyrkorna sin förnyelse.
I juli 1835 hade åskan slagit ner i Riddarholmskyrkans torn. Den höga
kopparklädda spiran från Johan III: s tid hade störtat och kyrkans liksom de
flesta gravkorens tak voro förstörda. Inom Överintendentsämbetet gjorde Fredrik
Blom på uppdrag ritningar till ny tornspira, som han höll i den gamla spirans
karaktär. Men där funnos inom hovet inflytelserika personer, som voro påverkade
av representanter för järnindustrien, och dessa genomdrevo hos Kungl. Maj :t
beslutet, att den nya spiran skulle utföras av gjutjärn. Ritning till tornet "i
götisk stil" uppgjordes av skulptören Göthe, som i sin ungdom även studerat
arkitektur. På hans förslagsritning fick kyrkans torn ett helt nytt utseende,
1 O. Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria 1923.
3 R. Josephson, Svensk 1800-talsarkitektur. I tidskriften Arkitekturen 1922.
3 Odaterat, sannolikt från slutet av 1840-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
