Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 6. "Götisk" stil. Medeltidskyrkor restaureras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 GEORG NORDENSVAN
lika ofta stöter man på orden ’’fördärvad fransysk stil" och "fördärvat italienskt
maner".
Stockholms slott måste han räkna bland alster av "fördärvad
byggnadsart" - fast han på samma gång uttalar sin beundran och uppriktigt motiverar
den och fast han erkänner, att Tessin var Sveriges främste arkitekt i alla tider.
Han ogillar anordningen av Gustav Adolfs torg: "Två lika byggnader böra
ej å motsatta sidor omsluta en torgplats, ty en sådan anordning röjer
enformighet". Han önskar, att de nyare monumentalbyggnaderna i Stockholm
och annorstädes vore hållna i "en renare medeltidsstil", och han hänvisar till
det nya parlamentshuset i London som den bästa förebild.
Han är ej en inbiten gotikvurmare, han förordar och tillämpar i sina
egna byggnadsverk romansk stil vid sidan av gotisk, och på gamla dagar
medger han till och med, att renässans och barock ej behöva absolut bannlysas.
Han har förut medgivit, att han i Stockholm funnit Petersenska husets
fasad mästerlig, trots dess stilblandning, och Trefaldighetskyrkan i
Kristianstad - "denna härliga kyrka" - har nödgat honom till erkännandet, att
barocken, trots "flera egensinnigheter", är "en själfull konstart", då man jämför
med "nya tidens andefattiga byggnadsmaner".
De moderna salkyrkorna lämna honom oberörd, de äro samlingslokaler
utan intresse, sakna allt högtidligt och vördnadsbjudande. Men som styggelse
utdömer han de "smaklösa infall", "opassande prålerier", "andefattiga
fuskerier" - de flesta från 1600- och 1700-talen - som han påträffar i våra
medeltida kyrkor. Bland förargelseväckande, stilvidriga tillsatser nämner han
barockprydnader sådana som Uppsala domkyrkas altare, predikstol och
orgelverk men även insatser av nyare dato, klassiska predikstolar, Sundvalls
altar-prydnad med kolonner och tempelfront i Strängnäs’ domkyrka m. m. Det må
påpekas, att han följdriktigt undviker att namnge de arkitekter, han klandrar.
Han ser med vördnad altarskåpen från medeltiden och förargas över, att
de flerstädes blivit bortflyttade från kyrkorna liksom att gamla vägg- och
valvmålningar blivit "skamlöst överkalkade". I sin fordran på kyrkornas städande
tävlar han med Wennberg och Per Hörberg, men han vill låta rensningen gå
i helt annan riktning än den, som förordades av dessa båda. Han levde i en
tid, då de gamla kyrkorna städades med en grundlighet, som med all rätt blivit
kallad fruktansvärd, då det gamla kulturhistoriskt värdefulla bortrensades och
då ofta nog själva kyrkorna - även om de voro i väl bevarat skick - revos
ner eller lämnades att småningom falla av sig själva. Det är belysande nog,
att ett upplyst snille som Tegnér var en driftig kyrknedrivare. Brunius bidrog
genom sin propaganda till att flera kyrkor från medeltiden räddades från
förstörelse.
Arbetet på Lunds domkyrka, som han ledde i 23 år - från 1836 till
1859 - genomförde han med uthållighet och noggrannhet. På dörren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
