Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 2. Konstakademien under Fredrik Silverstolpes ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 GEORG NORDENSVAN
han 1830 - vore Fahlcrantz med sitt goda huvud, sitt klara förstånd, sitt
spirituella sätt att vara. Men han är en fridens man, utgör ensam ett parti och
uträttar ingenting i enighetens intresse.
Bland otrevligheter nämner Nyström tidningarnas benägenhet att blanda
sig i konstnärernas klickväsen. "Ingen reputation, vore den än så väl grundad,
är säker. Bakom varje tidning står alltid ett konstnärsparti, färdigt att om möjligt
är genom detta organ krossa alla andra."
Nyström framlägger i samma brev ett nytt uppslag. Man borde bilda en
konstnärsklubb. Aldrig - skriver han - vore en dylik sammanslutning
nödvändigare än nu. Ännu så länge stannade den vid tanken, som han sannolikt
fann omöjligt att genomföra.
Han är dock långtifrån ensam örn sin förargelse över tillståndet i "konstens
Grönlandskoloni".
Forssell har längesedan resignerat. "Gud välsigne Sverige, men det blir
aldrig konsternas land", har han skrivit till Fogelberg 1821. Och Sandberg
instämmerii det fordras ett annat tidevarv än det närvarande för att fostra
konstnärer. Några år efteråt skriver han:1
"Det är med vår akademi som med en sjuk, det är bara palliativer som
uppehålla livet, och våra statuter äro så gammalmodiga, skråmässiga och i flera
avseenden numera oanvändbara, att däruti fordras en total reform enligt tidens
krav. Så litet eller intet samband konstnärerna emellan, att var och en nu bara
söker, som ordspråket säger, klara eld under sin gryta. Forssell och Fahlcrantz
äro de enda, för vilka man äger personell aktning, både i avseende som
konstnärer och som människor."
Om sina kamrater har Sandberg förut yttrat:2 "Krafft endast tänker och
talar om pengar . . . Westin är en fjäsker - denne man är minst att lita på
av hela kåren", konsiderationer för den ene och den andre hindra alla reformer,
akademien tyckes vara "nära sin upplösning, det Gud give skedde snart".
"Gumman är skröplig", yttrar han om akademien 1832, och två år senare
heter det: "Intet särdeles i konsterna utom det att en kommitté är satt för att,
om möjligt är, lik en gammal kapprock lappa upp vår akademis uråldriga
institutioner, statuter med vad därtill hörer, ty du skall veta, att på dessa
senare år har denna inrättning varit rätt eländig."
1835 firade akademien sin hundraåriga tillvaro. Preses yttrade då bland
annat, att dess anseende "bör av inga missgunster fördunklas, av inga
meningsstrider befara någon nedsättning". Men Fahlcrantz skrev samtidigt:
"Akademien liksom flyglarna på dess hus är halvrutten, och alltsamman hänger
icke på ett hår men på en hårpiska."3 Några månader efteråt önskar denne
fridens man, att akademien åtminstone "vore vad den fordom var - denna
önskan synes ju så måttlig".4
1 Till Fogelberg 8 febr. 1828. - 2 3 jan. 1826. - 3 7 aug. 1835. - 4 12 febr. 1836.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
