Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. I Sverige 1820--1844. Konstvård. Arkitektur - 2. Konstakademien under Fredrik Silverstolpes ledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 305
tysthet att regera, ehuru det icke vill lyckas." För övrigt är "oreda oskiljaktigt
från det stället".1
De som under Silverstolpes presidium voro de styrande inom akademien
voro vice preses Piper (till 1824), Sundvall (till 1831) och Pfeffer (till 1836),
alla arkitekter och till hög ålder komna, direktör för skolorna var Lars Grandel
från 1816-28, då han avgick, 78 år gammal, och efterträddes av Westin,
som kvarstod i denna befattning till 1840. Sekreterare var Gerss 1816-44.
När Nyström återvänt hem 1825 efter 6 år i utlandet, finner han konstläget
bättre än han väntat, läget inom den akademiska världen däremot bedrövligt.
Konstnärerna - skriver han till Fogelberg - "ligga varann i luven" och
intrigera om ämbeten, Blom och Gerss arbeta båda med händer och fötter för att
få den avlidne Sillens syssla som skattmästare, Hasselgren och Limnell fika efter
direktörsplatsen. Upprepade gånger nämner han "den Westinska ligan",
"kotteriet Westin, Limnell och Gillberg". På alla kanter råder misstroende,
sammanhållning saknas totalt.
Efter två års erfarenhet återupptager han ämnet i ett märkligt aktstycke:2
"Inom akademien är sig likt, partier bilda och upplösa sig, små nycker
och jalusier, kraftlöst skadebegär och oförståndig intrigsjuka, med ett ord
småaktighet äro de älskvärda grundvalar, på vilka detta ’Ungethiim’ ibland
korporationer lever och har sin varelse till konstens skada vida mera än till dess
gagn. De få medlemmar, som äga förnuft och konstkärlek nog för att vilja
det goda och som skulle hava kraft att utföra det, förena sig icke, vare sig
av likgiltighet för saken eller av bristande sympati dem emellan." Resultatet
av dylika iakttagelser blir, att akademien "aldrig något gott uträttat. Hos oss
åtminstone, där skörden hittills varit mager - ty ingen av våra bästa artister
utgår omedelbarligen därifrån - hotar den nu att bliva ingen. Ibland de unga
finnas personer med de största anlag men alla dels genom felaktig lärdom,
dels av överdriven egenkärlek vilseförda och således släpande på en black av
negativ kunskap, som kanske ingen av dem numera kan avskudda sig. Och huru
kunna de bliva annat än vilseförda? Den ringa aktning, som lärarna sinsemellan
visa varann, vad skall den hos eleven ej uträtta för ont? Akademiens kredit är
också i ett ständigt sjunkande och troligen förestår en ny organisation därav.
Få se vad det blir. Jag är ej röstägande och kan således endast i egenskap av
privilegierad åhörare bevista de täta drabbningarna ou å peu prés tout le nionde
est blessé mais personne n’est tué."
Kort därefter3 tillägger han, att han själv "är utan inflytande. Oaktat min
öppenhet sky mig de andra konstnärerna som det onda samvetet, och oaktat
det band, jag lägger på min tunga, kommer jag med dem ej en hårsmån närmare."
Den som kunde bli en föreningspunkt inom konstnärsvärlden - skriver
1 Brev till Fogelberg 1821-24. - 2 Till Fogelberg 14 maj 1827. - 3 Brev 30 nov. 1827.
20. - Nordensvan. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
