Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Tre militära målare: Wetterling, Mörner, Södermark - 2. Hjalmar Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
GEORG NORDENSVAN
l
uppsattes att dekorera ett rum i Villa Malta, en panoramaartad skildring av
gat-liv och upptåg under festdagarna, innan fastan vidtager. Det hela åstadkommet
utan större fordringar, skisserna äro relief artat hållna, figurerna ha det
ljusbruna papperets färg, bakgrunden är med sepia struken mörkbrun. När Mörner
.därefter utförde serien i en följd raderingar, så införde han där nya kompositioner
och nya figurer ur minnet. Att upprepa det han en gång tecknat låg ej för
hans lynne.
Det är dock uppenbart, att de etsade karnevalsbilderna sakna de laverade
improvisationernas omedelbarhet och Triskhet. Konturstilen - de vassa linjerna
och den nästan genomgående frånvaron
av skuggor - ger de otaliga uppradade
figurerna något stelt och spinkigt.
Framför allt önskade man mera omväxling i
typer och i detaljer, man önskade intryck
av karnevalens vimlande liv och rörlighet
- och ej minst ville man finna mera
konstnärlighet i framställningen.
Samtiden var emellertid nöjd.
Hjalmar Mörner behövde aldrig
räkna sig bland de misskända talangerna.
"Ett genialiskt konstnärssnille" kallade
honom Boije i sitt målarlexikon.
"Sådana artistämnen alstrar ej Sverige eller
något annat land lätt", hade Byström
yttrat. Gerss skrev i sin kritik av
utställningen 1822, att akvarellskissen till slaget
vid Grossbeeren ägde djärvhet i tanken,
storhet i grupperingen, livlighet och
rörelse. Heimdal fann 1829 i skissen till
Kalabaliken ädel hållning och pittoresk
gruppering och i ett gatmotiv från Napoli enkelhet i uppfattningen, plastiskt
lugn i anordningen. När Mörner kom hem till Sverige och gav ut
teckningar i litografi, kunde allmänheten och kritiken ej annat än skratta åt
de harmlöst lustiga figurerna, men det ansågs ej tillfyllest för en artist att
upptaga sin tid med att rita dylika gubbar.
Mörners "Reseminnen" kallades av Heimdal en "snillrik lek för att
vila fantasien och fylla några lediga stunder". Kritikern tillade, att man
likväl väntar av artisten arbeten "av större och allvarligare syftning och
omfattning".
Själv var tecknaren den förste att erkänna, att hans skisser voro
obetydligheter och att det var för att roa sig själv, han tecknade dylikt krafs. Om honom
]. H. Roos. Hjalmar Mörner.
Etsning, Rom 1826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
