Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Byström -- Fogelberg - 7 - 8. Fogelbergs moderna statyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 GEORG NORDENSVAN
Men just därför - menade hans samtida romare - just därför att han
levat sig in i antiken, kunde han ej frigöra sig därifrån, då det gällde att giva
liv åt en värld, som hade intet gemensamt med den grekiska.
Hans kamrater .- de äldre liksom de yngre - ha sina tvivel ej blott
om åsarnas nordiska lynne utan ock om mästarens innersta tankar om de götiska
motiven. Nyström skriver i ett - här förut omnämnt - brev från den tid, då han
var Fogelbergs närmaste vän i Rom, att Fågeln är sysselsatt med att retuschera
sina gudar: "Som han numera ej offrar på dessas altaren, synes arbetet därmed
förefalla honom abgeschmackt, men han måste däran, efter han har dem beställda
i marmor av konungen. När jag nu sätter mig till häst på den nordiska
mytologien, antar Fågeln ett visst diplomatiskt småleende, som är helt och hållet
pusserligt." Lundgren säger, att det intryck, han fick av Fogelbergs personliga
umgänge, var "att hans förtjusning av de nordiska myterna icke var särdeles
stor".
Då Beskow finner, att den ledande tanken hos Fogelberg var begäret att
pånyttföda nordiskheten i konsten - "denna dröm stod oupphörligt framför
honom, lik en beslöjad barndomsbrud och därför dubbelt hänförande" - så
är detta en uppfattning, som Fågelns kamrater knappast delade.
De kände hans lust att försöka sig på nya områden liksom hans begär
att få lösa monumentala uppgifter. De kände hans förmåga att tänka sig till
ett lika djupt intresse för varje uppdrag, han tog emot, antingen han var mer
eller mindre förtjust över motivet.
Vi ha å andra sidan ingen rättighet att misstro honörn, då han uttalar sitt
intresse för den nordiska mytologien. Om han än ej åstadkom något "originellt
genialiskt i en vild, obändig fornnordisk riktning", om hans liksom andra
samtidas försök att ge kroppslig gestaltning åt sagans formlösa väsen stannade
vid försök att sammansmälta nordiskt lynne och grekisk anda, så skall dock
ingen förneka, att han på ett förut obanat område gav ett i vårt lands konst
enastående uppslag.
I Tör skapade han sin mest övertygande gestalt. Den som i denna Tor ser
en personifikation av "den obäkliga nordiska kraften", måste dock medge, att
han är både kraftig och nordisk.
8.
I mars 1844 avled Karl XIV Johan, och nu började statyfrågan
snart dryftas. Norrköping blev den stad, som först uppställde
en bildstod över den avlidne. Vederbörande hörde sig för hos Byström, som
avsade sig men uttalade sin önskan, att uppdraget skulle anförtros åt en svensk
skulptör. Fogelberg tyckes ha varit för dyr. Även Qvarnström var ifrågasatt, fast
han ansågs vara alltför ung och oförsökt. Herrarna i Norrköping ville ha billig
Fogelbergs
moderna statyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
