Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Byström -- Fogelberg - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 GEORG NORDENSVAN
som slingrar sig om hans ben, än efter striden, stående, med de slagna jättarna
vid sina fötter, slutligen likaledes efter slutad strid men nu i gående ställning,
hammaren buren över högra skuldran, en bockhud svept om höfterna och vänstra
skuldran. Men här är han ingen antik Herakles, typen är nordisk, bondsk, trygg,
stark, självmedveten.
Denna skiss blev utgångspunkten för den slutliga lösningen av uppgiften.
I den kolossala Torsbilden är uttrycket betydligt stegrat, rörelsen, den statuariska
posen starkt betonad. Upphetsad av striden, med en trotsig kastning på huvudet,
fi ammande blick, vidgade näsborrar, framskjutna läppar, knuten näve, men på
samma gång lugn, medveten om sin ikraft och stolt i känslan av sin seger,
vänder han åter från valplatsen. Något av den nordiska sagans vilda karaktär
har fått sitt uttryck i hans obändiga, grovt formade gestalt. Men del
godmodiga i det öppna, breda ansiktet vittnar om en viss barnslighet i lynnet,
om de gamla göters "redliga sinne".
Balder, som troskyldigt blottar sitt bröst för gudarnas pilar, är renheten,
oskulden i manlig gestalt, "mildheten och försakelsen, ställda i en dager, som
jag skulle vilja kalla evangelisk. Det är omöjligt att se denna staty utan att
tänka på den kristliga kärleken."1
Påverkan av Thorvaldsens Kristus är uppenbar.
Med de tre gudarna trodde och hoppades fosterlandsvännen, att en till sin
karaktär svensk konst var väckt till liv. Oden förblev den mest beundrade av
de tre. Fredrika Bremer uttryckte en allmän åsikt, då hon skrev i ett brev
1835: "Oden, det är något att se, något att tänka vid. Kraft och behag, vishet
och vilja."2
Att Fogelberg i sina nordiska bilder hade svårt att rycka sig helt och hållet
lös från antikens konstideal är en åsikt, som uttalas av mer än en bland hans
yrkesbröder, medan å andra sidan hans litterära vänner med övertygelsens värme
framhålla den äkta götiska karaktären i hans gudar. Att Fogelberg, självständig
gentemot antiken, "banar sin egen stråt", yttrade en kritiker om Oden. Nyström
instämmer. I den omnämnda artikelserien i Svenska Minerva 1835 skriver han
om Odenstatyn:
"Första anblicken avlägsnar all idé om en grekisk gud. Intrycket är
romantiskt men för ingen del modernt, emedan bilden har klassisk hållning och
uttrycker stor kraft men med lugn och enkelhet utan överdrift och affektation.
I huvudets bildande har konstnären koncentrerat sin förmåga, och detta huvud
är ibland det förträffligaste som av modern skulptur kommit för våra ögon,
Det tillhör en Jupiter men ej en grekisk. Formen därav är övermänsklig; en
1 Uttryck av Gustave Planche i Revue des deux mondes 1855.
2 Egendomligt nog undrade i en långt senare tid Jonas Lie, när nordens gudar en gång
skulle uppstå i marmor. Om hundra år möjligen! "Tänk en Oden, en Aketor, en Freja och
Balder!" skrev han till Björnstjerne Björnson i ett brev från Rom 28 jan. 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
