Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 4. Hantverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PARIS OCH I ROM, 1820-TALET 241
samma ställningar, som förekommo på denna tavla. Att levande modell är
"ytterst nödig" för var och en figurtavla med eller utan våldsamma ställningar,
var man alls ej övertygad om hemma, där man gärna lånade kroppsformerna
från antika statyer och ofta nog målade efter "inbillningsidealer".
Att en kvinna kunde stå modell i naturtillståndet hade man i Stockholm
under den gamla goda tiden ansett som något både oerhört och otroligt.
Wetterling hade från Paris berättat för Boije: "Nya modeller visa sig nästan varje
afton för att rekommendera sig. De stackars fruntimmerna måste armera sig
med bra courage för att alldeles nakna stå inför omkring 80 konstnärer. Den
första entrén är den värsta för dem, då de skola ställas. Som av falkar bliva
de ögnade och högt bedömda. Det partiet är vackert, det partiet är fult, ropar
var och en. Jag har redan ritat och stomperat efter en liten, rätt behaglig
fruntimmersmodell, en mamsell Boissy, 19 år gammal."
Boije utbrast i sitt svar på detta brev:
"Den nittonåriga m: lie Boissy splittenst naken! Hur kan det slutas? Eller
rättare sagt, hur kan det börjas?"
Även landskapsmålarna studerade naturen på ett annat sätt än man var
van vid hemma. I Frankrike brukar man allmänt göra studier ute under bar
himmel, direkt efter naturen. Wetterling försöker under ett par veckors vistelse
på landsbygden studera landskap på detta nymodiga sätt. Han yttrar sin åsikt
om nyttan härav i följande ord:
"Ehuru dessa etuder i början icke kunna vara nöjaktiga, medföra de stor
nytta i längden och utbilda alltid till originalitet samt giva hardiesse att hantera
färgen - - Den som alltid arbetat inne i sin kammare och formerat sitt
färgsystem därstädes, finner sig troligen högst generad av ett sådant ombyte."
Om fransmännens sätt att utföra sina målningar - på ateljén med ledning
av naturstudierna - lämnas också en och annan upplysning.
Wetterling är en kort tid elev av Gudin, en ung marinmålare på modet,
en man av stor fortune, som säljer alla tavlor han målar, ofta innan de hunnit
bliva färdiga, för 10 å 20,000 francs stycket.
Gudin har ej den metod, som hemma användes, att utpensla sin målning,
så att all friskhet, som möjligen funnits i uppläggningen, nötes bort och det
hela blir torrt och petigt. "Han målar icke fini utan med bred pensel, men
sedan han fått effekten given, ditsätter han några kvicka detaljer, som liva
det hela obeskrivligt. Fahlcrantz skulle säkert mycket tycka om hans sätt
att måla."
Denna metod, att ej göra den ena övermålningen på den andra och pina
ut penseldragen med spetsiga, fina hårpenslar för att få det hela liksom
ut-slipat, utan anlägga färgen brett och djärvt - tjock, täckande färg i dagrarna,
lätta, transparenta skuggor - detta är det "nya maneret", som parisarna
an-16. - Nordensvan. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
