Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 3. Intryck av fransk konst - 4. Hantverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 GEORG NORDENSVAN
En förstående blick för den stora rörelse, som på denna tid oroar den
franska konsten, träffar man ej hos de våra. Det är föga att undra på.
Främlingarna stodo på en gång utom de franska konstnärskretsarna och för nära
rörelsen för att kunna överse den och rätt få syn på motsatserna liksom på
de stora dragen. Dessa voro säkert vid denna tidpunkt oklara även för
fransmännen själva.
4.
Om de våra känna sig främmande för andan och karaktären i fransk konst,
så erkänna de villigt dennas överlägsenhet i hantverket. Fransmännen arbeta
intensivt i alla yrken. "En dålig arbetare svälter här ihjäl. - En sådan flit.
som här råder, gör man sig ej idé om." De unga konstnärerna arbeta från
morgonen till långt inpå natten. Det händer, att lektionen i skolorna börjar
klockan 6 på morgonen, och på de talrika privata ateljéerna tecknar man till 10
på kvällen. Allt med en energi och ett intresse, som aldrig sviktar. "Varje
artist, ung eller gammal, är mån om att vinna eller stadfästa sin ryktbarhet."
Man ser ofta "artister över 40 år gamla, som ännu varje afton rita efter modell".
Det finns en uppsjö av konstnärer, man räknar ända till 600 målare i Paris .-
ett antal, som Boije finner "förfärligt!"
Nu rapporterar man hem, att ungdomen tröttnat på de antikiserade
modellfigurerna liksom överhuvud på alltför ivrigt studium av de gamla. "Tiden",
skriver Wetterling, "måste användas på rena etuder, vilka äro basen för all
konst och allt, som har gemenskap därmed. När man någorlunda fått utjaga
sina gamla och ofta falska idéer, fått göra etuder av alla slag och studera
färgen, är det tider att lösgöra egna idéer och skapa vad man kan. Så resonerar
man här och har ej orätt."
Den levande verkligheten blir man aldrig trött att studera. På detta
område äro fransmännen ouppnådda, "äga en förundransvärd färdighet". Inför
deras studier inser nordbon, huru osäkert han hemma lärt sig att teckna. Där
hade han lagt snart sagt all vikt vid att få sin teckning prydlig och ren, att
stompera sina figurer fint och jämnt och randa skuggorna omsorgsfullt, men
att hålla ihop figuren, att söka dess personliga karaktär och uttrycka dess
rörelse har han ej brytt sig vidare om. Fransmännen sökte i främsta rummet
rörelsen i figuren, och de uttryckte den i en rask teckning med kol hellre än
med den ^sträva svartkritan. De framhöllo summariskt de stora linjerna,
skuggornas form och kontur, utan att förlora sig i betydelselösa detaljer.
Även i sina målningar följde de naturen på ett vida mer samvetsgrant sätt
än vad de svenska voro vana vid. "Modeller begagnas här som flanellskjortor
hos oss"? berättar Westerling. På tal om "Medusas skeppsbrott" påpekar han,
att modellen var "ytterst nödig", då det gällde att visa muskelspelet i de våld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
