Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Förbindelserna med utlandet återknytas. -- I Paris och Rom, 1820-talet - 2. Strömningar i den franska konsten - 3. Intryck av fransk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 GEORG NORDENSVAN
Men det var ej i objektiv realism, Delacroix såg måleriets uppgift. Han var
färgdiktare, att måla var för honom ej att kolorera en utspekulerad
komposition utan att komponera i färg. Han var minst av allt bunden av det reella.
Det finns ingen lokaltrohet i hans skildringar av blodbadet på Chios eller av
korsfararnas intåg i Konstantinopel, som båda målades i Paris. Till orienten
kom han aldrig, men väl en gång - 1833 - till Nordafrika. Men han införde i
måleriet söderns färgglöd som motvikt till antikens kyla.
De båda riktningar, som skulle behärska måleriet under århundradets lopp,
uppträdde nu i skarp motsats till varandra.
3.
"Deras arbeten frappera, men det är dock icke de gamla humblegubbarna,
som vi värdera så länge världen står", yttrar baron Fredrik Boije, som besökt
Paris 1814, om de samtida franska konstnärerna till svar på Wetterlings
rapporter om det han ser i Paris. Boije uttalar med dessa ord en åsikt, som är
allmän hos de svenska parisarna.
De svenska lärolystna visa sig förstå och uppskatta dessa gamla
"kardinalgubbar" i Louvre vida bättre än de förstå sina moderna franska yrkesbröder.
Med de nederländska figur- och landskapsmålarna ha de gjort första
bekantskapen hemma i Kungl, museet - en bekantskap, som utgjort en hälsosam
motvikt mot den klassicism, de uppfostrats i på akademien. Utkomna till Paris
bli de omedelbart intagna i den holländska och flamländska konst, de där få
se. Nederländarnas inverkan på Lauréus är uppenbar, Wetterling talar med
förtjusning om Rubens’ "Kermess", Teniers och Wouwermans nämnas med beundran
av våra nordgermaner.
Vad de saknade hos de moderna fransmännen, var det naivt osökta i
framställningen.
Fransmännen befinnas vara uppstyltade, teatraliska, deras konst en
"spirituell naturalism". Deras alster sakna alltför ofta innehåll. Bristen på känsla
och själ söka de dölja genom konstgrepp, genom stilisering, genom en
uppdriven teknisk skicklighet, sorn förleder dem till att i tid och otid placera sina
figurer i tillkrånglade ställningar.
De våra låta ej överrumpla sig av den konstrikedom, de göra bekantskap
med, ej heller av den tekniska skicklighet, de finna hos sina franska
yrkesbröder. De se med öppna, om också ej med särdeles erfarna ögon, deras kritik
är vaken och deras omdömen oförskräckta.
Nyström kom till Paris direkt från överväldigande intryck av Kölns och
Flanderns götiska medeltidsminnen. Sedan kunde ingenting svara mot hans
väntan, och om hans åsikter vid närmare bekantskap med sin omgivning mildras,
så kvarstår likväl en avgjord känsla av främlingskap gentemot fransmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
