Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 5. Masreliez som dekorativ konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även efter Gustav III: s död var Masreliez så gott som uteslutande
upptagen av rumdekorering.
En av hans första uppgifter gällde utsmyckandet av prinsessan Sofia
Albertinas palats. Rader av ståtliga praktsalar av stilsträng hållning. Vitt och guld
dominera, krenelerade pilastrar uppbära starka gesimser, vertikala och
horisontala linjer inrama väggfälten, höga speglar över låga cheminéer, övrig
ytfyllnad gärna av siden. Det figurala spelar en underordnad roll, i friser och
dörrstycken. I salongen på Haga lekte fantasien i frihet, endast bunden av
kompositionens rytm, nu är det arkitektoniska det första och sista. Masreliez i
Stockholm hade blivit en annan än den han var i Rom.
Det arkitektoniska dominerar även i de nya rummen på Stockholms slott -
i hertigen-regentens våning, där Rehns behagfulla rokokodekorering nu
uppoffrades, och därefter i änkedrottningens och Gustav IV Adolfs våningar -
samt i en och annan privatvåning i och utanför Stockholm. Stilfull prakt
utmärker mer än en interiör från Masreliez’ verksamhet under denna tid, detaljer
visa en förmåga av uppfinning och framför allt av kombinering, som kan
förefalla outtömlig. Till dess omsider fantasien sinar.
Silverstolpe prisar Masreliez för "hans snilles rikedom, hans filosofiska
granskningsblick, hans djupa kännedom om antikviteterna och hans klara insikt
i symboliken". Masreliez - skriver han 1809 - var "jämte Sergel den förste
konstlärare i Sverige, som rätt riktade ungdomens uppmärksamhet på antikens
skönheter och själv gav exempel på en sant skön teckning".
Hans teckningar äro utförda med vigör och schvung, i lediga linjer men
figurerna våldsamt och konsekvent maniererade. Studier omedelbart efter naturen
kunde ha utgjort ett välgörande korrektiv mot stilschemat.
Men Masreliez både producerade och levde efter egen smak. Han var
verkningslysten men på samma gång tillbakadragen. Sergel var öppen, rättfram,
jovialisk, i Masreliez’ uppsyn avläser man en viss trumpen oro, ängslan,
missnöje - ett surt drag över munnen återkommer på hans olika porträtt. Så pass
vi hittills lärt känna honom, gör han intryck av en hetsig men svåråtkomlig
natur. Han har givit luft åt sin bildskapande fantasi i de sprudlande
improvisationerna från romtiden - man måste undra, om han sökte och fann lugn i
de med oändligt tålamod uppritade väggmålningsmönstren. Han grävde ner
sig i hopat arbete, levde bland sina otaliga studier från reseåren, i sina rika
konstsamlingar och i sitt omfattande bibliotek. Sergel - som kallar honom "un
animal d’habitude" - yttrar, att Masreliez och Abildgaard bland alla konstnärer
han känt, voro de enda, som hade bokvett.
Estenberg och Åkerström. Till Fortia-Boisgelin yttrade Masreliez, att han vid arbetet på
Haga haft föga hjälp av sina elever. De arbeten, som gå under hans namn, äro av olika lödighet,
målningarna i Gustav III:s lilla kabinett i operahuset - nu flyttat till Gripsholm - äro så
klumpiga både i några figurers ställning och i utförandet, att Masreliez’ faderskap till dem
förefaller rentav otroligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
