Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 5. Masreliez som dekorativ konstnär - 6. Louis Jean Deprez
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till att bli känd och omtalad strävade han minst av allt,
popularitetsjakt var ett för honom okänt begrepp. Han deltog aldrig i akademiens
utställningar - först efter hans död visades "Alcestes död", enligt katalogen över
utställningen 1810 "utkast till den tavla, som var ernad till artistens
receptionsstycke i akademien", "Orfeus och Eurydice, basrelief i hetruskstil, målad i olja"
och "diverse kompositioner i historiska dekorationsvägen", tecknade eller
laverade. Hans konstnärskap blev nu föremål för diametralt motsatta omdömen.
Wallmarks Journal hyllade i Masreliez idealets förkunnare, som "värdig namnet
nordens Rafael omsider besegrat och utrotat den osmakliga franska stilen", medan
Wennberg i Nya posten idisslade sin ofta förkunnade åsikt, att han ej kunde
räknas bland målarna. Wennberg bedyrade, att man ej kunde uppvisa en enda
målad tavla av "herr historiemålaren", han hade "varit omtänksam" och aldrig
tagit penseln i sin hand, han hade "intet annat gjort än samlat croquier efter
Rafaels loger". I denna åsikt instämde sedan Hammarsköld i sina konsthistoriska
föreläsningar: "Målare kan han icke kallas, ty Vår herre hade till den grad
berövat honom allt sinne för koloriten, att han ofta yrkade det vara bättre, att
man aldrig målat annorlunda än grått i grått. Och bildhuggare - ehuru hela
hans konståsikt utgick från en skulpturisk synpunkt - var han icke heller, ty
han har aldrig producerat annat än streck på papper." Likväl medger
Hammarsköld, att hans "i ett arabeskartat dekorationsmaner förfärdigade teckningar
utmärkas av en ganska ren anda och av en ypperlig, antiken avlurad skönhet
i formerna".
Att Masreliez saknat sinne för färg är en trosartikel, som sedan ofta blivit
upprepad. "Hans kulör hava icke ens hans ivrigaste försvarare bjudit till att
berömma", skrev Nils Arfvidsson 1841. Denne tvärsäkre kritiker behandlar
Masreliez som en akademisk pedant. Det felades honom snille, men "vad en
professor kunde anmärka som fel skulle man förgäves söka i Masreliez’ tavlor".
Ända till vår tid har Masreliez förblivit föga uppskattad och föga känd.
Han har blivit bemött med mer och mindre aktningsfull likgiltighet. Till och
med Levertin finner honom "föga intressant" och utanför det dekorativa området
"föga njutbar". Det är först den tid, som nu är inne, som kommit till andra
resultat.
6.
Louis Jean Desprez,
f. i Auxerre, trol.
1743, d. 1804.
Jämte Sergel, Masreliez och Ehrensvärd räknar samtiden
Desprez till det klassiska genombrottets målsmän i Sverige.
Det är naturligtvis Desprez’ verksamhet som arkitekt, som
förskaffar honom denna ära.
Desprez hade varit samtida med sin landsman Masreliez i Rom, innan de
återsågo varandra i Stockholm. De voro två konstnärstyper av helt olika art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
