Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 5. Masreliez som dekorativ konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den stora matsalen dekoreras med pilastrar, små reliefer, kolonnkakelugn
i fondens nisch, det hela i vitt, kolonnkapitälen förgyllda, fönsteromfattning
liksom dörrar i förgylld brons. Lektyrsalen i ljust grått med tolv små kolonner
i flammig marmor, byster, reliefer på guldgrund - en komposition ägnad åt
Minerva och konsterna, en åt Apollo och sånggudinnorna, en åt Homeros och en
åt Virgilius. Sin karaktär får denna sal därjämte av de stora bågfönstren och
de stora speglarna. Salen är fylld av luft och ljus, den är en sommarsal och
en trädgårdssal, diktad i intimt samband med naturen, med lövverket, ängarna
och böljeglittret utanför.
Dessa interiörer äro en rumarkitekts alster. Men den långsträckta salongen
är en målares verk. Här smyckas de symmetriskt indelade väggfälten med
grupper av olympiska gudar och gudinnor, av offrande kvinnor, nymfer, lekande
genier i slösande rikedom, grupperna inramade av livligaste ornamentik, det hela
en skönhetslek, förtjusande i klangfull rytm, behagfullt linjespel, smekande
kolorit.
Dessa båda rum skiljas åt av den blå salongen. Ädel dekorativ dekorering
i vitt och guld, dörrar och friser med vita figurer på klarblå botten, en rentav
överrik ornament- och figurutsmyckning i lätta, ljusa färger ger ett oemotståndligt
intryck av ett i högsta grad karaktärsfullt helt. Tyvärr är det endast på
Masreliez’ ritning, vi få se denna interiör, sådan hans fantasi skapade den.1 Detta
gäller även om ett par andra rum på Haga. Några av de gustavianska interiörerna
där äro likväl bevarade, och väggmålningarna i den stora salongen och i
Gustav III:s två privata rum sitta oskadade på sina platser. De äro att räkna
till sin tids mest smakbelysande konstverk. Avbildningar ge ingen rätt
föreställning om dem, de måste ses på sin plats.
Med häpnadsväckande lätthet att röra sig med antik symbolik, allegori,
ornamentik varierade Masreliez sina kompositioner. Trots otaliga reminiscenser
från Pompeji, från Rafael och dennes närmaste efterföljare verka de ej kopia,
snarare fantasier över gamla motiv. Av sina förebilder har han lärt bland
annat att nå jämvikt i sina konstrikt invecklade, skenbart nyckfullt
sammansatta ytfyllnader av figurer och ornament. Allt är harmoniskt, smält och
behärskat, konsekvent hoplekta fantasier. Masreliez målar nu inga upprörda,
lidelsefulla scener, endast figurer, som ej uttrycka någon affekt, som stå stilla
och som äro till uteslutande för att linjevackert utfylla en yta, helst i en väl
balanserad grupp. Färgen har från de första försöken, hållna i ett par färger -
grå figurer på blå botten - utvecklat: sig till måleriskt liv inom schemat, till
en ganska brokig skala av klara, glättiga, någon gång djupa färger, ofta
sammanstämda i en mjuk, yppig, smekande harmoni.2
1 Den blå salongen tycks ha blivit utförd med betydligt reducerad dekorering av
väggfälten.
2 Naturligtvis kunde han ej med egen hand utföra alla sina väggmålningar. Till
drottningens divan lämnade han, enligt egen uppgift, kartonger - målningen anförtroddes åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
