Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fries, Bengt Fredrik - Fries - 1. Fries, Elias Magnus - 2. Fries, Teodor (Thore) Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skärgården 1837–38, lade honom på dödssängen och
utsläckte, till kännbar förlust för vetenskapen,
hans sanningssökande lif d. 7 april 1839.
Det mest bekanta af F:s arbeten är tvifvelsutan
det i förening med prosten C. U. Ekström utgifna
praktverket Skandinaviens fiskar, målade
efter lefvande exemplar och ritade på sten af W.
v. Wright (I–V, 1836–38). Af hans öfriga
arbeten märkas: Observationes entomologicæ 1824,
Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och
upptäckter o. s. v. 1832–37, Ichtyologiska bidrag
till Skandinaviens fauna 1839, Beskrifning
öfver nya insekter från Columbien 1833; uppsatser
i Vetenskapsakademiens handlingar och
Tidskrift för jägare och zoologer m. m.
Gift 1828 med Anna Lundberg.
Fries, Elias Magnus, botaniker. Född i
Femsjö socken i Småland d. 15
aug. 1794. Föräldrar: prosten
och kyrkoherden Teodor Fries
och Sara Elisabet Vernelin.
Redan som barn väckte F. sina
anförvanters uppmärksamhet genom
sin brinnande kärlek för
växtvärlden. En blomma var
för honom, liksom för Linné i barndomen, nog
att sysselsätta honom under långa stunder och
draga honom bort från hans jämnårigas lekar.
Ännu innan han utbytte Vexiö gymnasium mot
universitetet, hade han genomströfvat de vilda
skoguppfyllda trakterna i sin hembygd och
undersökt hvarje växt på ett vidsträckt område.
De växtalster, synnerligen svampar, hvilka icke
funnos upptagna i hans botaniska hjälpredor,
beskref och namngaf han själf och insatte enligt
sin uppfattning i det botaniska systemet.
1811 blef F. student i Lund och tog 1814, således
blott tjugu år gammal, den filosofiska graden
samt utnämndes samma år till docent i botanik.
1819 befordrad till botanices adjunkt, hvilken
syssla enkom inrättades för honom, erhöll han
1824 professorstitel, utnämndes fyra år senare
till botanices demonstrator och undfick 1834 fullmakt
såsom professor i praktisk ekonomi vid
Uppsala universitet. 1851 blef han efter G.
Wahlenberg professor i botanik vid samma universitet
och lämnade som emeritus sina akademiska
befattningar 1859. Fullmäktig för Uppsala
universitet vid riksdagarna 1844 och 1847;
ledamot af Vetenskapsakademien 1821, af Svenska
akademien 1847 samt för öfrigt medlem af
en mängd vetenskapliga institutioner i Sverige
och utlandet. Död i Uppsala d. 8 febr. 1878.
Ehuru F. lämnat få delar af växtvärlden
obeaktade, har dock ingen såsom svamparna
varit föremål för hans omfattande och skarpsinniga
undersökningar och inga af hans skrifter
till den grad, som hans mycologiska, utbredt
hans rykte och ära. Åren 1821–32 utgaf han
sitt stora verk Systema mycologicum, som
gjorde epok i vetenskapen och ännu är ett fundamentalverk
för studiet af svamparnas talrika
växtgrupp.
1831 följde ett stort verk öfver
lafvarna, Lichenographia europæa reformata
efter samma principer, d. v. s. byggdt på morfologisk
och reflexiv grund, hvilket arbete af
Vetenskapsakademien belöntes med den stora
Linnéanska guldmedaljen. Bägge dessa arbeten
äro af honom förberedda eller sedan kompletterade
genom specialarbeten och exsiccatverk:
såsom Elenchus Fungorum 1828, Epicrisis systematis
mycologici 1836–38, Novæ Symbolæ
Mycologicæ 1851, Monographia Hymenomycetum
Sueciæ 1857–63, Scleromycetes Sueciæ
exsiccati m. fl. rörande svamparna och Fundamenta
lichenologica och Lich. exsiccati Suec.
öfver lafvarna o. s. v. Äfven med afseende på
de fullkomligare växterna har F. i hög grad
bidragit till vetenskapens utveckling genom sina
kritiska undersökningar och genom utgifvandet
af ett stort antal skrifter såsom Flora Hallandica
1817–19, Novitiæ Floræ suecicæ 1814–23,
Symbolæ ad Historiam Hieraciorum 1847–48
m. fl. samt den utmärkta exsiccatsamlingen
Herbarium normale. Med ledning af sina mångåriga,
djupa och vidsträckta forskningar framlade
han först i sin Flora Scanica 1835–37 det
vetenskapliga (naturliga) system, som grundadt,
icke på naturalstrens yttre form, utan på deras
inre frändskap och analogier, numera af de fleste
vetenskapsmän omfattas såsom det, hvilket hittillsdags
mest närmar sig idealet för naturvetenskap.
På det borgerliga lifvets områden har
slutligen F:s vetenskapliga verksamhet varit af
stor betydelse, icke blott för det praktiskt lärorika
i hans populära afhandlingar, utan fastmer
för hvad han genom dem uträttat till vetenskapens
populariserande och ökade anseende. Vi
erinra härvidlag om endast två af hans arbeten:
Botaniska utflygter 1843–64 samt Sveriges
ätliga och giftiga svampar 1860–66, det senare
troligen det rikaste och dyrbaraste verk af detta
slag, som något land har att uppvisa. Såsom
ett bevis på Fries’ arbetsförmåga och skicklighet
kan nämnas, att hans Hymenomycetes europæi,
utgörande 2:a upplagan af Epicrisis system.
mycol., lämnade pressen samma dag förf. fyllde
80 år, och att det från det mest kompetenta
håll yttrades härom: »Det finnes endast en,
som förmår att rätt bedöma detta efterlängtade
verk, och denne ende är författaren själf».
F. samlade kring sig en stor skara hängifna
lärjungar och då, omedelbart efter hans förflyttning
till Uppsala, botaniska professuren i Lund
blef ledig genom Agardhs utnämning till biskop,
sökte Lunds studenter få den älskade läraren
att återvända dit.
Vid riksdagen hade bl. a.
den lika arfsrätten en ifrig befrämjare i F.
Vet.-Akad. lät 1881 slå en medalj
öfver honom.
Gift 1832
med Kristina Wieslander.
2. Fries, Teodor (Thore)
Magnus, botaniker. Född d. 28
okt. 1832 i Femsjö socken i Småland;
den föregåendes son.
Student i Uppsala 1851,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
