Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fremling, Matthæus - Frese, Jakob - Frestadius, Anton Vilhelm - Fries, Bengt Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vistelse i Stockholm, slöt sig F. till empiristerna,
Locke, d’Alembert, Bonnet, Platner m. fl. Längre
fram, sedan F. redan intagit sin lärostol såsom
det filosofiska studiets målsman vid universitet,
var det Kants spekulativa kritik, som banade sig
väg och vann öfvertaget inom de rådande systemen.
Ehuru egentligen aldrig någon beundrare
af den Königsbergska filosofens läror, följde han
dem dock med samma uppmärksamhet och framställde
dem för sina åhörare med samma klarhet,
som han för samma auditorium utvecklade Fichtes
transcendentala idealism och Schellings identitetsfilosofi.
Således utan att bestämdt hylla någon
af de olika filosofiska åsikterna och ännu mindre
uppställa något eget filosofiskt system, intog likväl
F. som filosof en själfständigt forskande ställning
och framställde från eklektisk-kritisk ståndpunkt
det ena efter det andra af de system,
han under sin långa läraretid såg efterträda hvarandra.
Det var ock i denna del F:s utmärkthet
som akademisk undervisare bestod och som beredt
honom rum bland Lunds universitets yppersta
lärare.
Frese, Jakob, skald. Född i Viborg d. 21 aug.
1691. Föräldrar: råd- och handelsmannen Joakim
Frese och Barbara Ruuth. Vid tolf års ålder
inskrefs F. till student i Åbo och 1714 erhöll han
fullmakt att vara sekreterare vid amiral Lillies
eskader. Han var någon tid anställd som sekreterare
hos guvernören öfver Skåne grefve J. Burenschöld
och erhöll 1719 en plats i den då nyss inrättade
civilexpeditionen. Slutligen, efter att i flera
år hafva kämpat med en öfverhandtagande sjuklighet,
afled han d. 31 aug. 1729. Under den
tid i vår litteraturhistoria, som ligger mellan
Stjernhjelm och Dalin, är F. en af de få, som
förtjäna namnet skald i detta ords verkliga betydelse.
Hans dikter äro af dels religiöst, dels
världsligt innehåll. Såsom de utmärktaste nämnas
Passionstankar, Andeliga betraktelser, Landtlefvernets
ljuflighet och Vårbetraktelser.
Genom hans sånger, som i allmänhet utmärka
sig för naturlighet, täckhet och ett oskuldsfullt
behag, går en grundton af mild klagan, from
försakelse och längtan från jorden. Hvad som i
väsentlig grad höjer F. öfver mängden af sina
samtida är det vårdade språket, hvari han liksom
i känslans innerlighet kan anses som en förebådare
för sina landsmän, Creutz och Franzén.
Valda skrifter af Jakob Frese utgåfvos af P. A.
Sondén 1826 och 1863 af Th. Sederholm.
Ogift.
Frestadius, Anton Vilhelm, köpman, industriidkare.
Född d. 2 mars 1801 i
Stockholm. Föräldrar: handlanden
och rådmannen därst. Hans
Frestadius och Ulrika Elisabet
Angerman.
Vid 15 års ålder
anställd på ett af hufvudstadens
kontor, vann F. genom skicklighet
och oförtrutet arbete snart
den förkofran, att han redan 1821 kunde öppna
ett eget kommissions- och expeditionskontor för
järnvaror, hvarjämte han snart blef förläggare
för en mängd järnbruk, i synnerhet i norra
delen af riket. Hans praktiska förstånd, bepröfvade
redlighet och stora arbetsamhet togos,
lika mycket som de villigt lämnades, i anspråk
för en myckenhet offentliga bestyr inom det
samhälle, han tillhörde. Jämte ledamot i en
hel hop kommittéer och direktioner, var han
en af Stockholms första stadsfullmäktige, fick
sig uppdraget kassaförvaltningen i Stockholms
stads sparbank, direktörskapet för Frimurarebarnhuset
och Borgerskapets änkhus, hvarjämte han
deltog i upprättandet af Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten,
försäkringsbolaget Skandia, Gaslysningsbolaget
m. m. Ett bestående minne af
hans industriella verksamhet är Bergsunds mekaniska
verkstad invid Stockholm, hvilken anläggning
i hans händer utvecklade sig till en af landets större
i den vägen och hvars talrika arbetspersonal i
honom vördade en faderlig husbonde. Vid den
svåra hungersnöden i Finland 1863 ställde sig
F. i spetsen för en storartad insamling i Sverige
åt de nödlidande, besörjde härvid det vidlyftiga
förvaltnings- och redovisningsbestyret samt utrustade
fartyg med lifsmedel. När Danmark snart
därefter kämpade för sitt själfbestånd och oberoende,
var det samme man, som föranstaltade
om frikostiga sändningar dit af understödsmedel
och sjukvårdseffekter. Men det fanns en annan
välgörenhet, som han företrädesvis älskade och
utöfvade: den som osedd af världen uppsöker
nödens offer i deras egna gömställen, och där
bringar dem hjälp och hugsvalelse. Det var således
en samhällsförlust, som ej kändes minst i
fattigmans kojor, när den verksamme, människoälskande
mannen slöt sin gagnrika lefnad vid
badorten Furusund d. 3 aug. 1867.
Gift 1825
med Lovisa Enblom.
Fries, Bengt Fredrik, zoolog. Född d. 24
aug. 1799 i Helsingborg. Föräldrar:
stadsfysikus Anders Peter
Fries och Helena Eleonora Holst.
F. blef student i Lund 1810
och ägnade sig först åt den juridiska
banan. Men hans omotståndliga
håg för naturvetenskaperna
föranledde honom att, vid
nära fulländad juridisk kurs, förändra studier.
Han blef filosofie doktor i Lund 1823 och utnämndes
1824 till docent i naturalhistoria.
Sedan han 1827 äfven aflagt med. lic.-examen,
kallades han året därefter till docent i anatomi
och förestod 1831 den naturhistoriska professuren.
I nov. sistnämnda år utnämndes han till intendent
vid den zoologiska afdelningen af Riksmuseum
i Stockholm, med namn, heder och värdighet
af professor. Om denna storartade institution
hade han en alldeles ojämförlig förtjänst
och kan nästan sägas vara dess egentliga skapare.
Sällan har ock Sverige ägt en mera mångsidigt
bildad zoolog än Bengt F. Hans tidigare studier
omfattade entomologien, inom hvilken vetenskap
han författat och offentliggjort flera förtjänstfulla
afhandlingar. Sedermera ägnade han
sina forskningar åt de högre vertebrerade djuren;
hans senaste studier voro företrädesvis riktade
åt ichtyologien och de lägre hafsdjuren.
En farlig reumatisk åkomma, som han ådragit sig
på sina resor och som ytterligare förvärrades
under hans vintervistelse i bohuslänska skär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
