Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter på Atlanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyttkamrat. Först blefvo alla hans saker visiterade. Han hade nämligen också
hotat med revolver, men det var bara skryt, ty han hade ingen. De enda vapen,
han hade med sig, voro en liten fickknif och en väldig skräddaresax. På dessa
lades beslag. För öfrigt lugnade han sig snart, och dansken och jag lofvade
taga hand om honom, hvarpå officerarne aflägsnade sig, anförtroende honom i
vår vård. Vi fingo honom snart att gå till kojs, och det dröjde ej länge,
förrän han bakom sängomhöljet drog väldiga timmerstockar. På morgonen hade den
för öfrigt godmodige engelsmannen själfförakt och bondånger samt svor och
förbannade sig på, att han aldrig mera skulle förtära whisky. Han höll löftet
till tisdag morgon – precis en dag. Människan är ett svagt käril!
När jag och dansken kommo upp i rökhytten, samlades flere kring oss och
frågade oss, om befälet funnit något vapen hos min bistre kollega,
skräddaren. »Visitationen var icke nog omsorgsfull», svarade jag. »Sedan
befälet aflägsnat sig, fann jag ett ganska farligt vapen, som han hade
undanstucket i västen», fortsatte jag. Dansken såg undrande på mig. »Hvad var
det för ett vapen», frågade man i korus. »Se!», sade jag och drog fram ur
västuppslaget en synål, en grof knappsättare. Det blef ett häjdlöst skratt
bland de kringstående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
