Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åter på Atlanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårdt slit och släp först nu oberoende för återstoden af sitt lif; här voro
från skilda platser arbetare, husegare, affärsmän, biträden och farmare, som
skulle hem och hälsa på släkt och vänner. Jag blef särskildt bekant med ett
par farmare af dansk nationalitet; den ene var bosatt i Syd- och den andre i
Nord-Dakota. Farmaren från Syd-Dakota hade kommit till Amerika för omkring 16
år sedan utan ett öre på fickan mera än hvad biljetten kostade, men nu var han
en man värd en 75- à 100,000 kronor. Han och jag jämte en engelsman, bosatt i
Pittsburg, där han hade skrädderiaffär, delade hytt under resan. Af alla de
skandinaviska medresande, som jag samtalade med, träffade jag endast två, som
ämnade stanna hemma; alla de öfriga skulle tillbaka.
Resan var som sagdt ganska behaglig; dagarne tillbragte vi i regeln mestadels
ute på däck, fördrifvande tiden med samspråk, promenader och ringkastning samt
annan sport, medan man om kvällarne drog sig in till spelpartier i rökhytten
eller gick ned i salongen och åhörde de konserter, som gåfvos där. Endast en
gång stördes vår annars så angenäma tillvaro. Det var söndagen den 16 dec. på
aftonen, då ett par engelsmän, som tagit sig ett par glas mer än de tålde,
kommo i gräl; den ene hotade den andre med att gå ned och hämta revolvern;
vips var karlen fast, men som andra-klass-passagerare fick han endast en vakt
hos sig i hytten, dit han fördes ned och där han fick stanna kvar, tills han
efter en välbehöflig sömn hunnit lugna sig. Han hade ej väl förts ned, förrän
ett par andra engelsmän började bråka, i det den ene utkastade mot sin
antagonist de värsta hotelser, som han kunde hitta på. Den som denna gång var
orolig, var min och den danske farmarens hyttkamrat, den ofvannämnde
skräddaren från Pittsburg. Han hade eljes hela tiden varit så oförarglig och
treflig. Jag och dansken sutto just nere i vår hytt och drucko ett glas äkta
Jamaikarom, som förärats mig af en partivän i Boston och som jag med flit gömt
för hemresan, då vi plötsligt hörde oväsen utanför dörren till hytten, och in
kommo två af skeppets officerare jämte vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
