Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulspegel - Ulstadius, Lars - Ulstein - Ulsteinsviken - Ulster - Ulster (titel) - Ulster (tyg) - Ulster king-of-arms - Ulstind - ult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
945
Ulstadius-ult.
946
hans namn öfverflyttade putslustigheter utförda
af andra: kringvandrande handtverkssvenner, resande
studenter m. fl. Anekdoterna ha först varit synliga på
plattyska, och från detta språk bearbetades de sedan
på högtyska. Den första högtyska upplagan trycktes i
Strassburg 1515 och utgafs i nytryck 1885 och 1911; en
annan uppl., från 1519, nytrycktes 1854. Bearbetningar
af detta stoff finnas af bl. a. Fischart (1572;
nytryck 1892), hvarjämte romaner och dramer ofta
uppkallats efter U. - Äfven på svenska har denna
folkbok uppleft många upplagor, af hvilka den äldsta
bevarade är af 1561. Urs ofantliga popularitet bevisas
bland annat däraf, att hans namn ofta nyttjas för
att beteckna en skalk eller puts-makare och att de
franska orden espiégle och espiéglerie leda sitt
ursprung från detsamma. Se dissertation af H. Lemcke
(1908). A. F. (R-n B.)
Ulstadius, Lars, pietistisk
svärmare (födelseåret okändt), d. 6 okt. 1732 i
Stockholm, son till kyrkoherden i Ijo, Finland,
Anders Uhlstadius, studerade i Uppsala och Åbo, blef
prästvigd 1680 och utnämndes s. å. till kollega
vid trivialskolan i Uleåborg. Förbigången 1682
vid besättandet af kapellanstjänsten i Uleåborg,
blef han djupt nedstämd, afsade sig under denna
sinnesförfattning prästämbetet och kollegasysslan
och började studera uppbyggelseskrifter samt föra ett
strängt asketiskt lif. 1683 begaf han sig till Åbo,
där han bad att för begångna ungdomssynder få undergå
uppenbar kyrkoplikt, hvilket honom beviljades och
1685 verkställdes. De följande åren tillbragte han i
armod i Åbo, där hans svärmeri fortfarande tillväxte
och slutligen öfvergick till sinnesrubbning. 22 juli
1688 afbröt han under själfva gudstjänsten i domkyrkan
predikanten och bad med hög röst att få aflägga en
bekännelse, som han skriftligen uppsatt. Han leddes,
under häftigt motstånd, ut ur kyrkan och blef
därefter satt i fängsligt förvar och underkastad
en rannsakning, hvarur framgick, att han i fråga om
rättfärdiggörelsen, sakramenten och andra trosfrågor
hyste ett från den lutherska kyrkans läror afvikande
tänkesätt. Han yrkade på hjärtats helgelse, oafsedt
yttre tecken och former. Man sökte förmå honom att
återkalla sina satser; men då detta icke lyckades,
dömdes han 10 dec. 1692 att som affälling och den
evangeliska lärans försmädare mista lifvet. Dock,
som han ej var rätt vid sina sinnen, skulle han
försona sitt brott med lifstids tvångsarbete och
affördes 1693 till Stockholm, där han insattes
på Smedjegården. U. tillbjöds friheten vid Ulrika
Eleonoras kröning 1719, men han föredrog att stanna i
fängelset och dog där. Han hade i Åbo förvärfvat sig
flera anhängare, bland hvilka de förnämste voro Peter
Schaefer (se denne) och Olof Ulhegius. Den senare, som
äfvenledes var prästson från Österbotten (Uleåborg)
och studerade i Uppsala och Åbo, invecklades i
Ulstadius’ process och hölls arresterad på Åbo slott
till 1693, då han gjorde offentlig afbön. Därefter
blef han landtmätare och inspektor på Vuojoki
gård i Euraåminne, återföll till sist i sina förra
grubblerier och dog 1702. Ulstadius kan betraktas
som upphofsmannen till den pietistiska rörelsen i
Finland (jfr M. Akiander, "Historiska upplysningar om
religiösa rörelser i Finland").
M. G. S.
Ulstein. 1. Härad och socken s. v. om Aalesund,
Möre fylke (före 1919 Romsdals amt), Norge. 88,63
kvkm. 2,112 inv. (1918). Häradet består uteslutande
af öar. Förnämsta näringen är fiske. – 2. Gammal
gård i Mosteröy härad, Rogaland fylke, n. ö. om
Stavanger. Ända från äldsta tider omtalas platsen
som kungsgård, sedan som augustinkloster. 1665
gick det genom köp ur kronans ego. Gammal
klosterkyrka, restaurerad och använd som kapell.
1–2. K. G. G.
Ulsteinsviken, fiskeläge. Se Söndmör, sp. 231.
Ulster [a’lstə], den folkrikaste och tätast bebyggda
af de fyra provinserna (fordom konungarikena)
på Irland, omfattar landets norra del och består
af de 9 grefskapen Down, Antrim, Londonderry,
Donegal, Tyrone, Armagh, Monaghan, Cavan och
Fermanagh samt två "county boroughs", Belfast
och Londonderry, som tillsammans ha en areal af
21,576 kvkm., med 1,581,696 inv. (1911), 73 på 1
kvkm. Befolkningen är till stor del af skotskt och
engelskt ursprung och utgöres till något mer än
hälften af protestanter. Iriska språket talas där
numera blott i de aflägsnare delarna af Donegal. I
U. ligger Irlands största insjö, Lough Neagh. – U. är
hufvudsätet på Irland för motståndet mot sträfvandena
för Irlands lösryckande från Brittiska riket, och
äfven de nationalistiska home rule-krafven ha där
häftigt bekämpats. Under ledning af sir Edward
Carson förbereddes i U. 1914 t. o. m. väpnadt
motstånd mot home rule-aktens ikraftträdande. U:s
befolkning visade under Världskriget den lojalaste
rikstrohet, och den frivilliga rekryteringen vann
där stark anslutning. Brittiska riksregeringen fann
sig därför böra utlofva, att U. ej mot sin egen vilja
skulle tvingas in under den tillämnade nya irländska
regeringen i Dublin. I öfverensstämmelse härmed upptar
den nya home rule-billen af 1920 en bestämmelse
om, att större delen af U. skall utgöra ett eget
förvaltningsområde med eget parlament och sålunda
sidoordnas med det öfriga Irland; ett gemensamt
irländskt råd skulle utgöra förbindelseleden mellan
U:s parlament och parlamentet på det öfriga Irland.
E. A-t. V. S-g.
Ulster [Viste], earl af, irländsk adelstitel,
som under medeltiden bars af flera medlemmar af
de engelska släkterna De Lacy, De Burgh och M o
r t i m e r. Från 1425 har den burits af endast
medlemmar af engelska konungafamiljen, nämligen
Edvard IV rs fader Rikard Plantagenet, hertig
af York, hertig Jakob af York (sedermera konung
Jakob II), Georg Irs yngste broder Ernst August af
Braunschweig-Ltineburg (äfven hertig af York), Georg
Illrs broder Edward Augustus, hertig af York, Georg
Illrs näst äldste son, Frederick, hertig af York,
samt drottning Viktorias näst äldste son Alfred,
hertig af Edinburgh. Efter den sistnämndes död
(1900) har titeln earl af U. ej ånyo utdelats.
V. S-g.
Ulster, en sorts fris (groft ylletyg), som urspr.
tillverkades i Ulster på Irland; lång ytterrock
(resrock) af sådant tyg, för båda könen: eng. ulster,
ulster coat [a’lstə kåu’t].
Ulster king-of-arms [a’lstə ki’ŋ əv ā’ms]. Se
King-at-arms.
Ulstind [-tinn], berg. Se U l ö y a.
ult., förkortning för lat. ultimo (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
