Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polisförhör - Polisförseelser, jur. - Polishundar - Polisintendent. Se Polis, sp. 1237 - Poliskammare. Se Polis, sp. 1237 - Poliskommisarie. Se Polis, sp. 1237 - Polismuseum l. Kriminalmuseum. Se Museum, sp. 1432 - Polismästare. Se Polis, sp. 1237 - Polisong - Polisprefekt - Polisstat. Se Politi - Polistena - Polistes, zool. Se Getingar - Polisundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1239
Polisförseelser-Polisunderrättelser
1240
het anställer angående brott, innan rannsakning
rom företages vid domstol. Polisförhöret
afser att samla upplysningar angående brottets
verklighet och gärningsmannen. I svensk rätt
saknas allmänna föreskrifter rörande detta
ämne. Det är-öf-verlämnadt åt polismyndigheten
själf att bestämma, när ett dylikt förhör
kan anses erforderligt. I mål, där häktning
eger rum, lär det icke underlåtas, och i
allmänhet fordrar försiktigheten, att åtal icke
anställes, förrän genom dylikt förhör utrönts,
att skälig misstanke om brottsligt förfarande
finnes. Till förhöret inkallas ej blott den för
brottet misstänkte, utan äfven de personer,
som antas kunna lämna upplysningar. Någon
ersättning för inställelsen ges icke, liksom
det ej heller finnes stadgadt något äfventyr
för den, som icke hörsammar kallelsen.
I. Afz.
Polisförseelser, jur., benämnas vissa straffbara
handlingar af mindre svår beskaffenhet. I motsats
härtill kallas andra förbrytelser egentliga
brott. Begreppet polisförseelse bestämmes
emellertid mycket olika. Ofta innefattar
man därunder alla sådana öfverträdelser,
som enligt lag endast kunna beläggas med
vissa lindriga straff. I främmande lagar, där
dylika öfverträdelser vanligen i vida större
utsträckning än enligt svensk lag afhandlas i
den allmänna strafflagen, plägar man enligt
denna grund indela de där nämnda straffbara
handlingarna i förbrytelser och förseelser
(üb er tr e tung en, contraventions). Äfven en
tredelning förekommer, hvarvid efter förebild af
den franska code pénal förbrytelserna uppdelas
i två grupper, gröfre och mindre grofva (crimes,
délits). Inom doktrinen hänföras till egentliga
brott alla förbrytelser, som utgöra direkta
angrepp på något allmänt eller enskildt intresse,
som rättsordningen tagit i sitt skydd, antingen
genom att skada detta eller utsätta detsamma för
fara, och benämningen polisförseelse förbehålles
då för sådana handlingar, som icke ega denna
karaktär, men hvilka lagstiftaren en gång för
alla förbjudit, därför att handlingar af detta
slag befunnits ofta vara af skadlig eller farlig
art (t. ex. skottlossning i stad, velocipedåkning
på förbjudna gator). Ofta betecknar man hos oss
som polisförseelser sådana brott, öfver hvilka
polisdomstol eller poliskammare eger döma.
N. S-g.
Polishundar. Sedan någon tid tillbaka användas
i de flesta kulturländer särskildt dresserade
hundar i polisens tjänst. De första försöken
med polishundar gjordes i Belgien och England,
men saken har egentligen satts i system i
Tyskland, där polishundar varit i bruk sedan
1898. Vid Svenska kennelklubbens hundutställning
i Stockholm våren 1910 höllos offentliga
uppvisningar med tyska polishundar, och redan i
sept. s. å. anskaffades de första polishundarna
åt Stockholmspolisen. Nu (nov. 1914) finnas i
Stockholm 7 dylika hundar. Stockholmshundarna
ha gjort polisen stora tjänster samt vid flera
tillfällen uppvisats och äfven framgångsrikt
deltagit i offentliga pröfningar (täflin-gar)
i Göteborg 1913 och Malmö 1914. - Polishundarnas
arbete är mångsidigt. Sålunda användas de att
uppspåra förbrytare och anfalla dessa, om de
sätta sig till motvärn, uppsöka gömdt tjuf-gods,
spåra från hemmet afvikna personer (exempelvis då
själfmord misstankes eller det gäller vilsegångna
barn), Vidare utgöra dessa hundar,
t’ick vare sin vaksamhet och sina skarpa sinnen,
ett godt skydd åt nattetid på farliga platser
patrullerande polismän. Härtill kan läggas,
att den psykiska verkan polishundens närvaro
utöfvar på brottslingen spelar en stor roll, då
denne med rätta fruktar hundens spårningsförmåga,
snabbhet och skarpbitenhet. Körande denna senare
egenskap må dock nämnas, att hunden alltid
dresseras att an-
Polishund fasttager en flyende förbrytare.
gripa brottslingen endast om han flyr eller
gör motstånd, ej då han står stilla, samt att
under alla omständigheter rikta sina angrepp
mot armar och ben, ej mot ansikte och hals. Som
polishundar lämpa sig flera raser; hufvudsakligen
användas airedaleterrier, dobermannpinscher,
rottweiler och vissa spetsformer, såsom tysk
fårhund, samt korsningsprodukter mellan dessa
raser. Jfr V. Törn-qvist, "Polishunden. Hans
dressering, förande och skötsel" (1914).
G. G.
Polisintendent. Se Polis, sp. 1237.
Poliskammare. Se Polis, sp. 1237.
Poliskommissarie. Se Polis, sp. 1237.
Polismuseum 1. Kriminalmuseum. Se Museum,
sp. 1432.
Polismästare. Se Polis, sp. 1237.
Poliso’ng (af fr. polisson, tjufpojke), i
Sverige benämning på kindskägg (fr. javori,
eng. whiskers).
Polisprefekt (fr. préfet de police), titel för
chefen för polisen i Paris.
Polisstat. Se Po Ii t i.
Polistena [pålistëna], stad uti italienska
prov. Keggio di Calabria, på västra sluttningen
af Apenninerna. 11,195 inv. (1911) i hela
kommunen. Vin- och olivodling.
Polistes, zool. Se Getingar.
Polisunderrättelser, en publikation, som på
grund af k. br. l juni 1877 sedan 1878 utges
i Stockholm af föreståndaren för detektiva
polisafdel-ningen under inseende af Stockholms
polisstyrelse. Skriften, som utkommer 3 ggr
(under 1878 utkom den endast 2 ggr) i veckan i
kvartformat af olika sidotal, har karaktären
af tjänstemeddelande och utdelas till
polistjänstemän och fängelsedirektörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
