Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mascara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1159
Maska-Maskera
1160
c) Den skottskärm, som vid utförandet af helsapp
uppkastas framför den i arbete varande löpgrafvens
främre ända. Denna mask flyttas alltjämt framåt,
i samma mån som sapparbetet fortskrider.
3. Spelt. Se Maska. - 4. Biljardt. Se under
Maskera. 1. E. F-t. (N. E. II.) 2. L.WrsonM.
Maska, spelt., spela ut ett lägre kort, då man sitter
i mellanhand, i hopp att efterhand ej skall kunna ta
öfver eller åtminstone skall behöfva använda ett lika
högt kort, som om man satt i ett högre. - Subst, mask
("masken lyckades"). Jfr Inpass och L a c h e r a.
11-n B.
Maskamfibier, zool. Se Amfibier, sp. 827.
Maskar, Vermes, zool., bilda enligt den vanliga
uppfattningen en egen hufvudafdelning eller stam af
djurriket, medan andra zoologer anse, att ej alla som
"maskar" betecknade djur ha något genetiskt samband,
hvarför ifrågavarande hufvudafdelning borde upplösas
i flera. Nedannämnda grupper (eller klasser),
hos hvilka det för maskarna mest karakteristiska
tydligast framträder, räknas tämligen allmänt till
denna hufvudafdelning, nämligen:
Turbellaria, hvirfvelmaskar;
Trematodes, sugmaskar;
Cestodes, binnikemaskar;
Nemertini;
Nemathelminthes, rundmaskar;
Chaetognatka, p i l m a s k a r;
Annelides, ringmaskar;
Gephyrei, stjärnmaskar.
Af somliga författare betecknas också följande
djurgrupper som maskar:
Rotatoria, hvirfvel- 1. hjuldjur;
Brachiopoda, armfotingar, och
Enteropneusta (se B a l a n o g l o s s u s).
L-e.
Ma’skara, stid. Se M a se a ra.
Maskarön (fr. mascaron, it. mascherone,
aug-mentativform af maschera, ansiktsmask),
människoansikte, användt som ornament, ofta med
förvridna grinande drag eller med fantastiska
bihang af akan-tusblad, palmettflikar, draperimotiv
o. d. i st. f. hår, skägg, öron o. s. v. Maskaronen
tillhör företrädesvis den ornamentala konsten inom
renässansen och den därifrån utgående barockstilen
(1400 -1600-talen) samt användes i vidsträckt mått
inom både arkitekturen och konstslöjden, i synnerhet
som krönande eller afslutande led (på slutstenar i
Fig 1. Fig
2.
Maskaroner: fig. 1, från Fontaineblean; fig. 2,
från vattenkonsten vid Trocadéropalatset, Paris.
fönster- och dörrbågar, på konsoler och vattenkastare,
som handtagsfäste pä kärl, på kartuscher och kapital,
på stolsryggar och andra skurna möbler, på kakel
o. s. v.), f. ö. både som relief och ytornament,
skulpterad i sten, metall el-
ler trä, modellerad i stuck eller målad. Eenässan-sen
hade upptagit motivet från antiken. Teatermasker
(komiska och tragiska) tillhörde där de backi-ska
attributen, enär skådespelen urspr, ingingo i
Bakchostjänsten. Masker kunde till följd däraf
användas som prydnad å alla sådana föremål, som i
ett eller annat afseende stodo i samband med gudens
dyrkan (altaren, dryckeskärl m. m.). Dock nyttjades
människoanleten äfven oberoende däraf som ornamentala
motiv. Så är t. ex. fallet med medusahufvudet
(gorgoneion), så med de människo-liknande
lejonmaskerna på de antika templens ränniist, genom
hvilka regnvattnet hade sitt af-lopp, o. sr v.
Upk.*
Maskat, hufvudstad i sultanatet Oman, på södra
Arabiens östkust, vid Omanviken, i bakgrunden af en af
branta, nakna klippor omgifven vik, som öfverallt
erbjuder den bästa ankargrund och försvaras mot
landsidan af en 4–5 m. hög mur med torn, och ruiner
af flera portugisiska fästen ligga på de omgifvande
höjderna. Staden har trånga, krokiga och smutsiga
gator, med oansenliga hus, samt vittnar enligt
Palgrave om förfall. Invånarna i M. med kringliggande
förstäder och orter anses uppgå till 25–40 tusen,
araber, belutsjer, banianer (hinduiska köpmän),
suaheli m. fl. Klimatet är mycket hett, nederbörden
ringa. M. är en viktig handelsstad och sultanen själf
den störste köpmannen i Orienten, hvars skepp besöka
alla Indiska hafvets kuster. Exporten steg 1910–11
till 4 mill. rupier (mest dadlar o. a. frukter, äfven
pärlor), importen till 5,9 mill. rupier (mest ris,
kaffe, socker). – På andra sidan udden, som bildar
nordvästra gränsen af Maskatviken, ligger staden
el-Matra, hvilken kan betraktas som en förstad
till M., fastän förbindelsen emellan städerna eger
rum nästan uteslutande sjöledes. 1508–1658 tillhörde
M. portugiserna, från hvilka befästningarna och några
kyrkor härstamma. Sedan många år tillbaka har sultanen
stått i mycket nära förbindelse med Indiens regering,
och en brittisk politisk agent residerar i M.
(J. F. N.)
Maskelyne [mä’skiläm], Ne v i l, engelsk astronom,
f. 1732 i London, d. 1811 i Greenwich, arbetade
från 1748 under Bradleys ledning. Han observerade
1761 på S:t Helena med framgång Venuspassagen och
utnämndes 1765 till direktor för observatoriet
i Greenwich. M. företog för pröfning af den nya
Harrisonska kronometern en expedition till Barbados
1763 samt utförde 1774 genom lod-afvikelser vid
sidan af berget Shehallien i Skottland den första
bestämningen af jordens täthet med värdet 4,?i. Han
inlade den största förtjänsten om astronomien
och sjöfarten genom att 1767 uppsätta den mest
i användning varande astronomiska efe-meriden
"Nautical almanac". K. 13.
Maskelynit Tschermak, miner., långsträckta,
färglösa enkelbrytande kristaller af samma
kemiska sammansättning som labradorit
och förekommande i vissa meteoriter.
A. Hng.
Maskera (se Mask), sätta mask för ansiktet,
förkläda, göra oigenkännlig; dölja medelst föremål,
som uppsifcällas framför; skyla, ge skenfager färg,
bemantla. Maskerad 1) biljardt., säges en boll vara,
när emellan densamma och spelarens egen boll en tredje
boll ("mask") ligger i vägen; 2) bot.j säges om en
tvåläppig blomkrona, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
